Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 14 okt. 1939 - »Nihilismens revolution» - När Schweiz väljer general. Av Pontus Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
overklig värld. För sådana finnes blott rörelsetendenser och icke
några fasta politiska mål.
Alliansen med Ryssland kommer, säger Rauschning, att bli ledarens
stora kupp vid en framtida kris. Kommer den till stånd och om den
fungerar, betyder det att tvenne strömningar, som vilja ut i havet
— världsrevolutionen — mynna ut i varandra. Det blir då icke någon
vanlig allians av maktpolitiska skäl, utan en allians, som radikalt
omändrar världen. Då är världsrevolutionen på marsch.
Ledarens aversion mot ett sådant förbund är obestridlig. Den
härleder sig av insikten, att de nationalsocialistiska metoderna
visserligen kunna mäta sig med de bolsjevikiska, men knappast äro
överlägsna. Den faran ligger nära till hands, att det blir en bolsjevikisk
och icke en nationalsocialistisk hegemoni. Hittills har ledaren icke
stött på någon motståndare, som varit vuxen hans politiska metoder.
Det har givit honom en känsla av absolut överlägsenhet, som han
personligen behöver. Men med Sovjet-Unionen skulle han få en
allierad, som är lika farlig som om den vore motståndare.
Det måste upprepas, att ovanstående är ett referat och som sådant
mycket sammanträngt och ofullständigt. Här skall icke uttalas något
omdöme om Rauschning har rätt eller icke. Var och en må bilda sig
en mening om, huruvida Rauschnings framställning bär
sannolikhetens prägel med hänsyn till vad som inträffat de senaste åren och
de sista månaderna. Så mycket är dock tydligt, att
nationalsocialismen för närvarande befinner sig i en utveckling, till sin natur vitt
skild från den historiskt determinerade inre logik, varmed partiet en
gång samlade tyskarna till koncentration mot Versaillesdiktatet eller
— om man vill uttrycka annorledes — blev medlet för det
återupprättelsens mål, som instinktivt hägrade även för Weimarrepublikens
kujonerade tyskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
