Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 14 okt. 1939 - När Schweiz väljer general. Av Pontus Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
även tillstädeskommit. Åhörarläktarna voro fullsatta. Flertalet
utländska beskickningschefer närvoro.
Talmannen Vallotton —• det dominerande radikala partiets ledare —
öppnade sammanträdet samt tillkännagav, att samtliga politiska
grupper beslutat föreslå chefen för andra armékåren överste Guisan
till högste befälhavare och general. Församlingen skred omedelbart
till val, varvid överste Guisan erhöll 204 röster av 227 avgivna.
Valutgången mottogs med stormande bifall, vari även åhörarna på
läktarna deltogo.
Kom så det högtidliga ögonblick, då den nye generalen skulle
avlägga eden. Under det att församlingen reser sig och en fullständig
tystnad råder, inträder general Guisan, paradklädd, samt går med
fasta steg fram till talmannens bord. Hans hållning är stram och
han gör trots sina 65 år ett anmärkningsvärt ungdomligt intryck.
Talmannen uppläser eden: »Jag svär trohet till Schweiziska
Edsförbundet. Jag svär att med alla mina krafter och med risk för eget liv
skydda och försvara fäderneslandets ära, oberoende och neutralitet.
Jag svär att strängt rätta mig efter förbundsrådets (regeringens)
instruktioner.» På talmannens uppmaning vände sig generalen
därefter mot förbundsförsamlingen, höjde den högra armen och uttalade
med kraftig röst: »Jag svär detta.»
I ett varmhjärtat tal tolkade därefter talmannen
förbundsförsamlingens samt hela det schweiziska folkets känslor inför dagens
historiska händelse. Han erinrade om, att 25 år förflutit sedan
förbundsförsamlingen till högste befälhavare valde general Wille, vilken på
ett glänsande sätt fyllde sin viktiga uppgift. Han prisade general
Guisans framstående egenskaper, stora erfarenhet och utomordentligt
förtjänstfulla militära gärning. Han uppmanade generalen att
framföra förbundsförsamlingens och nationens oinskränkta förtroende till
armén samt slöt med orden: »Gud välsigne Eder och eder stora
uppgift! Gud bevare vårt fosterland och vår armé!»
Ånyo följde en bifallsstorm, varpå generalen blev föremål för
varmhjärtade personliga lyckönskningar från de församlade med
presidenten i täten. Vid dennes sida lämnade han därefter
förbundsförsamlingen.
Under tiden hade på platsen framför parlamentshuset och på de
angränsande gatorna samlats en stor menighet, uppskattad till
omkring 15,000 personer, vilken under tystnad och med blottade huvuden
inväntade det ögonblick, då den nye generalen trädde ut på trappan.
Ovationsartade hyllningar mötte honom. Menigheten sjöng
nationalsången. Det var en entusiasm utan gränser. Sällan om ens någonsin
torde i Bern en så från hjärtat gående hyllning, så ärlig och så varm,
ägnats en enskild man.
Den historiska dagen hade haft en utomordentligt värdig och
fosterländsk prägel. Den schweiziska statens enighet och oböjliga vilja att
försvara sin frihet samt försvarets fasta förankring hos folket hade
åter och på gripande sätt manifesterats. Då underrättelsen om valet
blivit känt, inströmmade till general Guisan från hela landet — från
553
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
