Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Finland—Ryssland och Finland—Sverige. Av Hugo E. Pipping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet synligt bevis för att hinder från tysk sida skulle ha rests
för dess planer med avseende å Finland.
Det är alltså viktigt att fastslå, att några som helst utmanande
drag i förhållandet Finland—Ryssland inte förekommit från vår
sida. Vi ha inte på länge varit duktigare, än vi haft rätt och råd
till, och de förhandlingar, som under de senaste veckorna ha
bedrivits i Moskva, tror jag man kan säga ha skötts med
skicklighet och takt. Allt får sin förklaring däri, att Finland på
nytt har blivit en bricka i stormaktsspelet och att det
internationella läget på nytt har givit Ryssland en enastående chans till
en framryckning, som kanske bara är den första.
Förhandlingarnas gång finns det ingen anledning att här
rekapitulera. På sätt och vis ha de, att döma av det som blivit
publikt, haft en civiliserad form, t. o. m. mera kultiverad till
tonen än många diplomatiska konversationer. Men det kan vara
skäl att peka på den märkliga Molotovska överraskningstaktiken
att offentligt lägga fram de ryska kraven för första gången, just
då de dittills hemliga underhandlingarna trädde i ett avgörande
skede. Vi i Finland ha varit benägna att fatta detta schackdrag
som typiskt ryskt, men det kan hända, att denna vår
uppfattning beror på att våra hittills viktigaste diplomatiska
underhandlingar i allmänhet ha hänfört sig till Ryssland; kanske är
denna oberäknelighet just höjden på vår tids och all storpolitisk
diplomati?
Till det diplomatiska språket hör också, att Ryssland blott vill
Finlands bästa genom sina förslag. Så sade ock kejsarinnan
Elisabet 1742 i sitt manifest; allt skulle ordnas till finländarnas »egen
nytta och evigvarande befästning på det allra bästa».
Sovjetregimen är den enda i Ryssland, säger Molotov, som har
accepterat Finland såsom en självständig stat. Detta påstående är en
sanning med modifikation, om vi betänka Alexander I:s
formulering »upphöjd bland nationernas antal» och samme härskares
åtgärd att återskänka Gamla Finland. Detta påstående blir ännu
mera tvivelaktigt, om vi betänka att samma sovjetregering, som
erkände Finlands självständighet, aktivt understödde det röda
upproret 1918.
Enligt den diplomatiska turneringen skulle en rysk flottbas på
Hangöudd tjäna som försvar också för Finland. Och i välvillig
ton framhålles, att ett avböjande av de föreslagna konventionerna
skulle vålla Finland »svår skada». Man säger — för all del, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
