Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kring luftkrigshändelserna. Av G. A. Westring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring luftkrigshändelserna
tivitet. Undersökningen bör ba resulterat i att en samverkan
mellan flotta och flyg väl kan genomföras och bereda fienden
åtskilligt avbräck, varvid tyngden i anfallet härrör från
bombförbanden. Å andra sidan torde den även ha visat, att anfallen måste
utföras i stor skala för att leda till stora framgångar. Först
genom anfall med många förband ungefärligen samtidigt blir
luftförsvaret så bundet, att tillräcklig styrka kan nå målet med god
verkan. Det är den gamla principen om kraftsamling, som går
igen i luftkrigföringen — växelverkan mellan att binda och att slå.
De engelska jaktförbandens framgångar vid Nordsjökusten peka
dock på önskvärdheten av att medföra jakt förband som eskort åt
bombförbanden. Från nuvarande tyskt område låter sig detta
icke göra, därtill är jaktplanens aktionsradie alltför kort. Från
baser i Belgien skulle däremot jaktförbanden kunna eskortera,
dock endast till södra England och icke till flottbaserna i norr.
För övrigt äro skärmytslingar mellan engelska och tyska
spaningsplan vanliga i Nordsjön. Att även spaningsplan utan tvekan
gå till anfall i luftstrid tyder på att man på ömse håll vill åsamka
fienden förluster beträffande den i fredstid utbildade, relativt
skickliga och följaktligen dyrbara personalen.
Krigsskådeplatsen i Nordsjön har sålunda hittills endast gett
antydningar om vad som kan vara att vänta. Det förefaller som
om tyskarna vore hågade för att inom kort söka svaret på den
sedan åtskilliga år aktuella frågan om flygets verkningsförmåga
gentemot flottan. Tillsvidare har man emellertid endast kunnat
konstatera, att den erforderliga räckvidden finns — avståndet
mellan tyska baser och Orkneyöarna är 900 km, — och att ett
välordnat försvar icke kan övervinnas utan förluster.
Västfronten har hittills haft föga nytt att förtälja. Bakom
fronten torde på ömse sidor ligga huvuddelen av de kämpandes
operativa flygstridskrafter, tillsvidare återhållna av politiska skäl,
måhända i hoppet om en fredlig lösning av konflikten. Tiden liar
fördrivits med spaning över fiendens linjer, som numera torde
vara noggrant avfotograferade. De allierades flygspaning har
också konstaterat starka truppkoncentrationer bakom gränsen till
Holland och Belgien samt mycket talrika flygförband inom samma
område. Kanske är orsaken härtill endast att ifrågavarande
styrkor behöva utrymme samt kunna få plats och skydd just i dessa
trakter. Ingendera sidan synes ha kunnat hindra fienden från att
605
45 — 397G1. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
