Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 24 nov. 1939 - Finlands utsikter att försvara sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industriområden äro belägna, dels mot norr och nordväst, där övriga
för landets försvar betydelsefulla produktionsområden äro
tillfinnandes. Omfattningen av de uppgifter, fienden härvid ställs inför,
äro ingalunda obetydliga. Författaren visar, huru varje
framträngande i söder måste ske parallellt med frammarschen i norr, om inte
högra flanken ständigt skall vara allvarligt hotad.
Försvarsmöjligheterna äro också nu många. Av de längsgående vattendrag, som i
söder måste forceras, är Kymmene älv det viktigaste. Här kan utan
större svårigheter en försvarslinje upprättas, som blott med stora
förluster kan genomträngas. Och uppe i norr utgör näset mellan
Päijänne och Saimavattnen, över vilken den enda naturliga vägen
till mellersta Finlands industriområden leder, en naturlig
försvarsfront, som erbjuder försvararen många fördelar. Det är också denna
väg en invasionsarmé, som norr om Ladoga brutit sig igenom, måste
söka sig, om den inte vill gå norr om Saimavattnen, där liknande
försvarsmöjligheter finnas. Alla dessa operationer kunna dessutom
på grund av terrängförhållandena endast jämförelsevis långsamt
sättas i verket, vilket ger försvararen tid att samla trupper och
materiel på de ansatta ställena. Den numerära övervikten betyder
likaså föga, då fienden inte heller här blir i tillfälle att utveckla sina
arméer.
Ett grundvillkor för att försvaret av landets huvuddel skall ha
utsikt att lyckas är dock, att möjligheterna för fienden att sätta sig
fast på Åland förhindras genom ögruppens befästande. Eljest
uppstår risk, att fienden efter att ha avskurit förbindelserna västerut
faller den finländska armén i ryggen. Betydelsen av ett befäst Åland
understrykes ytterligare av det faktum, att ögruppen i händelse av
ett europeiskt stormaktskrig kan bli föremål för även andra
stormakters intresse. Besittningen av Åland utgör en nyckelposition i
hela Östersjöbäckenet och innebär i en stormakts hand ett hot mot
både Finland och Sverige. Vid sidan av det åländska problemet är
det öppna hotet mot Finlands enda Ishavshamn blott av sekundärt
intresse. Det är föga troligt att några större truppmassor skulle
kunna föras fram långsmed den långa Ishavsvägen och därifrån hota
försvaret av landets centralare delar.
I luften finnas emellertid inga naturliga hinder för fiendens
luftflottor att utveckla sin övermakt. Finland är ju relativt glest
befolkat, och några chanser för fienden att enbart från luften
genomföra en erövring av landet finnas inte. Möjligheter till försvar även
mot relativt stora lufteskadrar äro inte heller uteslutna. I varje fall
utgör den skogiga terrängen ett gott skydd för marktrupperna och
försvårar märkbart all fientlig spaningsflygning. Krigsindustrierna
äro även med få undantag belägna så långt borta som möjligt från
fiendens baser. Järnvägarna och städerna erbjuda dock goda
angreppspunkter.
Vid sidan av de fördelar terrängen skänker försvararen böra även
de klimatologiska förhållandena uppmärksammas, betonar
författaren och påpekar, att Finlands folk är väl rustat att försvara sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
