Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 24 nov. 1939 - Kring urtiman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att inskränka på de officiella utrikespolitiska debatterna. Vem har
under de senaste månaderna hört talas om någon utrikespolitisk
debatt i den fria, otvungna stilen uti England eller Frankrike,
Holland eller Belgien, Danmark eller Norge — om diktaturstaterna kan
givetvis ej vara tal? Inte ens i Finland har man ansett det möjligt
att offentligt i folkrepresentationen dryfta den rysk-finländska
frågan. Informationerna till parlamenten måste i dessa tider, då varje
yttrande kan bokföras och tydas utomlands, göras till partiledare
eller utskott eller i andra slutna former. I en tid, då diktaturstaterna
kunna hemlighålla sina planer så länge tystnaden tjänar deras
syftemål, kunna de demokratiska staterna i farozonen ej bekymmerslöst
agera inför öppen ridå. De skäl, som exempelvis under Krimkriget
ansågs tvinga regeringsmakten och riksdagen till förtegenhet, äro i
dag strängt taget desamma. Enda skillnaden ur representationens
synpunkt är, att utrikesnämnden nu tillkommit som en fast institution
under och mellan riksdagarna, medan det gamla hemliga utskottet
blott tillsattes på konungens önskan och i så fall endast fungerade
under vederbörande riksdag; dessutom ha sex av utrikesnämndens
ledamöter rätt att — även mot regeringens vilja — i visst uppgivet
ärende få rådplägning med utrikesnämnden till stånd (siffran sex
motsvarar f. n. precis högerns och folkpartiets sammanlagda
ledamotstal). Därför att inga öppna debatter hållits har riksdagen alltså
ej satts ur spel. I eminent grad måste utrikespolitiken vara en
förtroendefråga och det måste särskilt i krigstider bli föremål för ett
ansvarskännande övervägande i varje särskilt fall, om en debatt kan
gagna eller skada de intressen, man vill främja eller värna. Endast
sturska och starka stormakter, helst avskilda från krigsskådeplatsen
genom en ocean, ha råd att vara ogenerat och demagogiskt
frispråkiga.
I ett hänseende vill det dock synas, som om kraven på
återhållsamhet eller tystnad i debatten drivits till det orimliga. Fallet gäller
regeringens fordran, att minoriteten skulle svälja kompromissen i
flottfrågan och tiga. Högern hade som bekant motionerat om att fyra
jagare omedelbart skulle börja byggas, medan regeringen velat
uppskjuta frågan om jagarbyggena till lagtiman. Den efter segt
regeringsmotstånd träffade kompromissen innebar bl. a., att byggandet
av en jagare skulle omedelbart igångsättas. I det förhandenvarande
läget hade högern uppenbarligen att välja mellan ett riksdagsbeslut
i enlighet med regeringsförslaget och kompromissen, d. v. s. mellan
en ny jagare och ingen ny jagare alls. Högern valde i detta
tvångsläge och med hänsyn till riksförsvarets intresse givetvis det förra
alternativet. Det ingick också i kompromissen att högern ej skulle
få reservera sig; partiets utskottsrepresentanter reserverade sig icke
heller men förbehöllo sig rätt att i kammaren få motivera sin
anslutning till kompromissen. Statsministerns och försvarsministerns
harmsna uttalanden under och efter debatten kunde knappast tolkas
annorlunda än som att högerpartiet skulle ha begått ett brott mot
parlamentarisk etik, när dess ledare i debatten deklarerade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
