Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 24 nov. 1939 - Tyskarna i Lettland. Av William Freij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
tyska folkgruppen var stadd i sjunkande numerärt sett. Vid den
första folkräkningen på det nuvarande Lettlands territorium — med
undantag av Lettgallen i den östligaste delen vid gränsen till
Kyss-land — uppgick nämligen tyskarnas antal till 135,120 eller 11.3 %.
Några siffror från tiden dessförinnan äro icke med säkerhet kända,
men det finns skäl att anta, att antalet varierat rätt betydligt under
skilda perioder. Hur stort det varit under 1200-talet, då den tyska
invandringen började, sedan Tyska orden gjort sig till herre över
letterna, är ju omöjligt att säga, men av allt att döma har det varit
betydande. En katastrof för de tyska kolonisterna betydde emellertid
Livlands införlivande med Sverige och Lettgallens med Polen på
1600-talet. Särskilt polackerna strävade målmedvetet att beröva
tyskarna deras undantagsställning, och den tyska folkspillran
assimilerades i stor omfattning.
Vad beträffar vårt eget århundrade, är det konstaterat, att
tyskarnas decimering i Lettland satte in redan före världskriget 1914.
Särskilt påfallande var då, att tyskarna i mycket stort utsträckning
sökte sig in från landsorten eller mindre städer till Riga utan att
deras relativa antal därstädes därigenom växte. De hade nämligen
ett betydande födelseunderskott. Detta födelseunderskott har med
åren blivit allt större och då det varit som högst uppgått till 500 per
år. Man har beräknat, att tyskarna, om denna tendens fortsatt, på
cirka femtio år skulle decimerats till något tusental personer.
Vid ett par tillfällen i historien kan man konstatera en märklig
fluktuation i befolkningsdiagrammet. Den ena gången i samband
med livegenskapens upphävande under Alexander I i början på
1800-talet, den andra gången efter grundandet av en självständig lettisk
stat ett århundrade senare. Vid det första tillfället steg antalet tyskar
i Lettland rekordartat hastigt, utan att därför någon ökning i
immigrationen kan konstateras. Förklaringen var den, att ett betydande
antal frigivna livegna läto sig germaniseras, d. v. s. antogo tyska
namn och anslöto sig till de tyska församlingarna, allt för att komma
i tillfälle att söka sin utkomst inom något fritt hantverk eller
handeln och industrien, där tyskarna fullständigt dominerade och inte
släppte fram andra än sina egna. Vid Lettlands frigörelse efter
världskriget inträffade det rakt motsatta. Nu kunde det väntas bli
mer opportunt att kunna uppvisa en lettisk stamtavla. Man
skyndade sig alltså att återtaga sitt lettiska namn och skilja sig från den
tyska folkgruppen, som med ett slag fick vidkännas en kraftig
åderlåtning.
Det redan påpekade födelseunderskottet bland lettisk-tyskarna
återspeglas bl. a. i statistiken över barnantalet i folkskolorna. 1937 funnos
i Lettland 72 stycken tyska folkskolor, i vilka sammanlagt 3,7 % av
landets skolpliktiga barn undervisades. Jämför man med siffrorna
från den närmast föregående tioårsperioden, kan man konstatera en
stadigt sjunkande tendens alltsedan år 1928. Minskningen under
denna tid uppgår till cirka 2,800. Intressant är att ställa dessa siffror
vid sidan av motsvarande uppgifter för den ryska minoriteten. An-
623
46* — 39761.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
