Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Sverige och Finlands strid för livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansvariga utrikesledningen har att bedöma. Tills vidare får man
avbida omfattningen och resultatet av den hjälp, som Finland
inom den närmaste tiden kan vänta utifrån från skilda håll. Det
är icke enbart en egoistisk småstatsfilosofi att hävda, att
bevarandet av Finlands frihet måste i högsta grad ankomma på de
stora makter, som bära ansvaret för krigsutbrottet i Europa.
Visserligen kan ett stormaktsingripande tänkas skapa allvarliga
komplikationer för de nordiska staternas utrikespolitik. Men även om
ett ensamt litet land eller ett par mindre länder i förening skulle
kunna hejda en stormakt, sakna de dock i motsats till
stormakterna resurser för en offensiv eller för angrepp från flera håll och
därmed möjligheten att snabbt framtvinga avgörande och fred.
Vad som i ett visst ögonblick mest tjänar Sveriges och Finlands
livsintressen kan därför knappast i förväg avgöras.
I förevarande ovissa situation ha vi med vårt inlägg blott
åsyftat att ge ett svar på den oroliga fråga, som människorna
överallt ställa sig, nämligen om den våldsamma kraft, med vilken
Ryssland nu kastat sig över en nordisk stat, är ohejdbar. Ett
positivt svar på frågan kan icke vara utan betydelse för den
stämning, som vinner utbredning bland vårt folk. Fördömandet av
orätten behöver då ej paras med ett eftergivet missmod i fråga
om en slutlig seger för rätten. För stunden är det främst en
frimodig, antidefaitistisk anda, som inför händelsernas ovissa
utveckling höves den svenska nationen, till nöds en kampanj för stärkt
moralisk beredskap, ifall ett missmod skulle visa tecken att sprida
sig. En inrepolitisk strid för eller mot »aktivism» däremot kan
endast försvaga vår inre front. I en konflikt, som så nära berör
vårt lands vitalaste intressen och erbjuder så många oberäkneliga
faromoment, har statsledningen dock förvisso en större tillgång i
dem, som vilja säga sig redo för de största offer, än i dem, som
bara frukta för sin egen välfärd. Lika oklokt och oförutseende
som det var av 1930-talets maktägande partier att ej i tid beakta
det växande försvarsintresset, lika obetänksamt kan det vara av
regeringen nu att ej värdera den fosterländska beredskap, vars
manifesterande människor i olika samhällslager ej kunnat hålla
tillbaka. Ännu i dag gälla den kloke och betänksamme Axel
Oxenstiernas ord vid ett skickelsedigert avgörande, att »med
klagan och fruktan intet är att uträtta, och det står kvinnfolk bättre
an än män och enkannerligen dem, som regementet med råd och
dåd skola assistera».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
