Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Marina aspekter på det nya Östersjöläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finska Utö, centralpositionen mellan Reval och Porkala,
ryggpositionen vid Seskär och Lavansaari, samt slutligen det inre
fästningsområdet omfattande forten Krasnaja Gorka ocli lno.
De krav, som i samband med den nuvarande konflikten ställts
på Finland, samt de åtgärder, som nu vidtagits för att befästa
de »erövrade» öarna i Finska vikens innersta del, tyda på att
Sovjets strävanden gå ut på att i största möjliga utsträckning
återställa Finska vikens försvarslinjer sedan världskrigets dagar.
Härpå tyda även uttalanden i det ryska flottorganet Krasnij Flot.
Det är av samma anledning troligt, att som modell för de ryska
planerna på Rigaviken och dess försvar tagits förhållandena
under världskriget. Några år före 1914 beslöt man att skjuta ut de
försvarsanordningar, som tidigare varit koncentrerade kring
Dünamynningen, till en barriär i höjd med öarna utanför
Moonsundet. Starka batterier anlades på dessa, och ett mycket
omfattande minförsvar anordnades vid inloppen till Rigaviken och
Moonsundet. Härigenom skapades icke blott ett utmärkt
basområde för den ryska flottan utan även en framskjuten
fästningsgördel till försvar av Estlands nordvästra hörn.
Sammanlagt utgjordes de fasta ryska försvarsanordningarna i
Östersjön vid sammanbrottet 1917 av 74 svåra kanoner, 124
medelsvåra och ett hundratal lätta pjäser. Batteriernas antal var
83 och antalet utlagda minor närmare 40,000. Härtill kom den
ryska stormaktsflottan, som under krigets lopp tillfördes ett stort
antal nya enheter från slagskepp till lätta fartyg. Ett
imponerande defensivförsvar för den ryska östersjökusten och
korridoren till huvudstaden Petersburg.
Med utgångspunkt från en så väl skyddad ställning är det
givet, att en stark och handlingskraftig flotta har de största
utsikter att kunna behärska det utanför ligande havet och dess
ovärderliga vägar. Sjökrigets mål är och förblir behärskandet
av dessa vägar.
Man har därför mer än en anledning att rikta
uppmärksamheten mot Rysslands framtida möjligheter att behärska Östersjön
och dess vägar från den nya defensivställning, som kommer att
växa fram i de baltiska »erövringarna». Det finns intet som
tyder på att expansionen skulle stanna vid kusten med ändamål att
uteslutande inrätta ett försvar. Den ryska flottans nya
fartygstyper, under byggnad varande slagskepp av största storlek,
oceantyper av kryssare och jagare m. m. peka snarare mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
