Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10
- Liberalism, schizofreni och rasblandning : ett kapitel ur nationalsocialismens befolkningslära. Av Alf Nyman
- 1. »Upplösningstypen» och dess avlägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
»Upplösningstypen» och dess avläggare.
Det kan vara skäl att allra först något närmare, psykologiskt
såväl som politiskt, känneteckna denna av Jaensch och hans
medarbetare vid skampålen ställda »upplösningstyp» eller »mottyp»,
varemot även den nationalsocialistiska rörelsen manar till kamp.
Varför benämnes den hos Jaensch gemenligen »S-typ» eller
»S-lytisk»?
Beteckningen härleder sig från den påfallande förekomsten av
s. k. synestesier eller sinnesanalogier hos personer av denna
anläggning. När vi i dagligt språk tala om en ton som »mjuk» eller
»hård», »rund» eller »skarp», »mörk» eller »ljus»; när vi beteckna
en färg som »kall» eller »varm», »dov» eller »klingande», och
överhuvud när vi beskriva intrycken från ett sinnesområde med
tillhjälp av intrycken från ett annat, så tala psykologerna om
synestesier (ordagrant: medförnimmelser, beledsagande
förnimmelser). Särskilt poeter och skapande konstnärer synas fråssa i
dylika medförnimmelser (»färgad hörsel», »färgad smak» o. s. v.);
och hos några av symbolismens diktare — en Stephan Mallarmé,
en Max Dautliendey, en Maurice Maeterlinck, en Emile Verhaeren
— uppträda de i största utsträckning, nästan som manér. En
vildfågel som polacken Stanislaw Przybyszewski, August Strindbergs
vän (och fiende) från Berlintiden, har i en litterär-psykologisk
studie, »Zur Psychologie des Individuums», i dessa synestesier
velat se förebuden till en högre, fortgående utveckling av själslivet,
en framtidsmusik från förnimmelselivets område; och redan en
svensk romantiker som Carl Jonas Love Almquist anade i dem
symptomen på en stundande »sammanläkning» av våra splittrade
sinnesvärldar till »törnroseriets» och allkonstverkets
helhetsupplevelse av tillvaron.
Annorlunda dömer Erich R. Jaensch. För honom framstå
medförnimmelserna som föroroande symptom på upplösning och
dekadans inom sinneslivet. Hos »S-typens» människor uppträda de
sålunda påfallande ofta, och såväl hos växande som vuxna. Det är,
som om de vattentäta skotten mellan sinnena här icke slöte sig:
förnimmelserna läcka över i varandra, färga av sig på varandra.
Hela det lägre, vitala själslivet är också hos en »S-människa»
»labilt, svagt och haltlöst». Synestesier äro därför alltid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0652.html
