Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Liberalism, schizofreni och rasblandning : ett kapitel ur nationalsocialismens befolkningslära. Av Alf Nyman - 3. Vetenskap eller mytbildning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga folk den »endemiska», främst på rasblandning grundade
S-typen manifesterar sig »rent själsligt», kroppsligt däremot föga
eller icke alls: det synes vara att rucka på själva den
grundförutsättning, varpå Jaenschs typlära, hela hans
»kontitutionspsykologi» vilar, nämligen på antagandet av ett biologiskt-kroppsligt
underlag för allt själsligt och karaktärsmässigt. — Här gunga
professor Jaenschs hypoteser, grundhypotesen såväl som
hjälphypotesen, som i en slänggunga.
Detta i huvudpunkterna. Uppmärksammas därnäst
synestesierna såsom de symptom, som enligt Jaensch säkrast röja förfalls-
och upplösningstypen, så faller i ögonen, att typläran här vräker
samman några av de yppersta och de lägsta fenomenen från
sinneslivets område och utdömer den en bloc. Hade Jaensch rätt,
skulle gott nio tiondedelar av våra bästa diktare,
litteraturkritiker och artister sedan ett sekel tillbaka utgöra en skräckinjagande
samling av neurotiska blötdjur, obotligt hemfallna åt den
»varseblivningsliberalism», som än den politiska liberalismens talande
motstycke på det sinnesfysiologiska planet. Ty all finare estetisk
karakteristik och kritik, på litteraturens, musikens, måleriets eller
teaterns områden, rör sig faktiskt — och väl också oundgängligt
— på sinnesanalogiernas, bildernas och de överförda
bemärkelsernas plan. Det ena sinnet måste här låna från det andra, liksom
allt vad vi utsäga om spiritualia, och detta ej blott på
skönhetslivets fält, till slut måste tagas från sinnenas värld. Icke alla
våra sinnesanalogier äro goda. Men många äro ypperliga. Här
gäller det därför att varsamt sålla vetet från agnarna och
framför allt att icke använda den psykologiska kastskoveln som ett
tillhygge i den nazistiska kulturpolitikens tjänst.
Liknande måste anföras mot konstitutionspsykologiens
inställning till den rent »intellektuella liberalism», i den kategoriala
uppluckringens form, som den finner vara ett för »S-strukturen»
och schizofrenien gemensamt drag. Härvid förbises, att geniala
personers tankeverksamhet ofta just är kategorisprängande. Den
upplöser gängse, traditionella tankeförbindelser och instiftar nya.
Den låter begrepp och föreställningar från vitt skilda områden
para sig med varandra. Den uppdagar förut dolda likheter. Över
huvud går den — och ej minst på forskningens område — fram
med starka generalisationer, omlämpningar och utvidgningar av
begrepp och tillåter sig analogier och analogislut av ofta allra
dristigaste slag. Jaenschs egna resonemang i förevarande arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
