Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Japan, Kina och Manchukuo. Av Gösta Guston
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför det s. k. »Yenblocket» erhölls genom export valuta för
236,000,000 yen, men mot import återbetalades 291,300,000 — således
även här ett underskott på 55,000,000. För finansiering av första
halvårets import fattades följaktligen valuta för omkring Y
393,000,000. Till huvudsakligen Manchukuo exporterades japanska
varor för Y 725,000,000, varemot svarade en import av Y 355,000,000;
m. a. o. uppstod det ett yenexportöverskott på Y 370,000,000. Dessa
siffror berättiga till den slutsatsen, att Japan ej genom sin egen
export utanför Yenblocket kunnat helt finansiera vad som i värde
använts för tillverkning av de produkter, som behövts för
industrialiseringen av Manchukuo.
Inför detta förhållande, som rådde ej blott under första
halvåret 1939 utan även under föregående år, frågar man sig, hur länge
Japan har råd att föra sin finansiella politik. Skeppningarna av
guld och silver till U. S. A. kunna ej fortsätta i samma takt som
under åren 1937—38, då de tillhopa representerade ett värde av
$ 413,000,000. Under årets första del var värdet av till U. S. A.
utfört japanskt guld och silver $ 87,814,000, motsvarande Y
320,000,000. Guldproduktionen inom landet beräknas i år till högst
200 miljoner yen och då den indirekta betalningsbalansen slår
ungefär jämnt, är det lätt att inse, att en japansk finansminister
har än större bekymmer än vår Wigforss.
Trots detta läge ha japanerna dock punktligt och utan förfall
fullgjort sina internationella förpliktelser, och de komma helt visst
att så göra även i framtiden, många andra länder till god lärdom.
En fullständig statskontroll har införts över all tillverkning av
för landet särskilt viktiga varor, liksom över den internationella
handeln och inhemsk prisbildning. En rigorös planhushållning har
etablerats, vilken i förening med en absolut valutakontroll främst
avser att på ett tidigt stadium skydda mot en inflations skadliga
verkningar på levnadsstandarden och därmed följande sociala
svårigheter. Den genomgående principen i detta statsingripande är
att skaffa betalningsmedel för de råvaror, som måste tillföras
landet för krigsändamål eller behövas för den rena exportindustrin,
vilken såsom valutaproducerande faktor ju är av största betydelse.
Befolkningen uppfostras hårt att begränsa sin konsumtion till
inom Yenblocksländerna producerade varor — allt med tanke på
framtida oavhängighet av »onödig» import. Meningen var att
genom ett handelsavtal med Tyskland få folket att även avstå från
sådana lantbruksprodukter, som på senare år vunnit allmännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
