- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
679

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Arbetskraftens mobilisering. Av Harald Wigforss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke skulle ha förverkligats för de inkallade värnpliktigas del.
Den bekanta framstöt, som viss tid efter krigsutbrottet gjordes
av Teknologföreningen, avsåg också att fästa uppmärksamheten
på denna fråga; militären borde över huvud, menade man, taga
det tekniska kunnandet mera i bruk än hittills. I detta
sammanhang spårades ett allmänt missnöje över att arbetslösa
bensinförsäljare endast fingo enrollera sig i ledighetskommittén, medan
män med mycket att göra i det civila, och ofta högt kvalificerade,
sattes att vakta ett järnvägsspår. Sedermera ha visserligen de
civila myndigheterna skruvat ned sina anspråk på militär
bevakningspersonal, och arméchefen har utarbetat ett förslag, som
avser att underlätta inkallandet av arbetslösa till den förstärkta
försvarsberedskapen; men problemets kärna har därmed icke nåtts.

Det säger sig eljest självt, att det i en modern krigsmakt, med
dess ofta långt drivna specialisering, måste vara angeläget att
så mycket som möjligt utnyttja den värnpliktiges egen tidigare
utbildning, hans särskilda fallenhet och eventuella kunskaper.
Blott ett förbehåll måste här omedelbart göras. Man får icke
förledas att tro, att var och en som kan eller vet något särskilt
skulle vara berättigad att bli annat än exempelvis vanlig
infanterist. Det vore ett farligt misstag, bottnande i en fullkomlig
missuppfattning om fotfolkets betydelse i en modern här.
Infanteriet förblir huvudvapnet. Att först filtrera, skumma och
separera bort (Gyllenkrok) alla dugliga pojkar och sedan låta den
enfaldiga resten utgöra gevärsinfanteriet skulle vara föga
välbetänkt.

Redan nu tages givetvis hänsyn till de värnpliktigas egna
förutsättningar, då utbildning och placering sker. Tjänstgöringen
är i många hänseenden rikt differentierad. En fullt
ändamålsenlig uttagning kan dock endast erhållas, om den militära
bokföringen fungerar oklanderligt. För att kunna ge varje karl
lämplig utbildning och rätt plats måste militären något så när
lära känna honom (vid inskrivningen) och sedermera kunna följa
honom på hans eventuella flyttning inom landet. Det är detta
som faktiskt ställer sig ganska svårt hos oss. Anledningen
härtill är inte minst att söka i det nuvarande systemet för
folkbokföringen, vars påtagliga brister även ofördelaktigt påverka
den militära redovisningen.

Redan en sådan företeelse som att i »bok över obefintliga»
upptagna unga män stundom ej inställa sig för inskrivning och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0685.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free