Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Litteratur - Marskalk Bernadotte. Av Ludvig Stavenow - Torvald T:son Höjer: Carl XIV Johan. Den franska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
riska forskningens art att ett avslutat resultat i meningen av en
slutgiltig materialkännedom och ett slutgiltigt domslut icke kan nås.
Om icke annat skola synpunkterna alltid förskjutas med den
fortgående historiska utvecklingen och kanske även den litterära
smakens förändringar kräva nya uttrycksmedel och
framställningsformer.
Den bild av marskalk Bernadottes personlighet och levnadsöden
som ett studium av Höjers arbete kvarlämnar ändrar måhända ej i
stort den som efterhand framgått ur den föregående forskningen
under de motsatta omdömenas småningom skeende närmande till
varandra. Men den vilar i dess ställe på så mycket säkrare grund av
ingående kunskap och opartisk kritik. Höjer har ingalunda satt såsom
uppgift att på varje punkt försvara sin hjälte, lika litet som han i
någon sorts missförstådd objektivitet betonar de brister och
svagheter som helt naturligt förefunnits även hos denne. Marskalk
Bernadotte är mannen som från en barndom i mycket enkla förhållanden
strävat uppåt och under sitt fosterlands våldsamma och sällsamma
omvälvningar lyckats bana sig väg genom aktivt deltagande i de
märkliga händelserna och i ständig tävlan med andra
framåtsträvande personligheter av stundom stora mått. Men han är också
mannen som vetat att under alla skiften bevara sin ära oförkränkt. Den
ingående opartiska prövningen av hans bana ger ganska otvivelaktigt
vid handen att han såsom människa höjde sig över flertalet av sina
kamrater och att han i jämförelse med de övriga inom den lysande
kretsen av krigare och statsmän som framgingo ur revolutionens
omstörtningar framstod såsom en ovanligt human och högsint man.
Hans uppbrusande sinnelag försatte honom ofta i situationer som
det fordrades en medfödd naturlig takt att sedan klara ut. En viss
försiktighet eller tvekan att fatta ett avgörande inför stora
händelser vilkas konsekvenser ej säkert kunde överskådas förenade sig på
ett egendomligt sätt med impulsrikedomen, stortaligheten och
snabbheten att fatta beslut i vanliga fall. Denna Bernadottes obenägenhet
att ställa allt på ett kort hindrade honom stundom att öppet ingripa
i den inre partikampens avgörande ögonblick, vartill medfödd
aktning för lagliga former otvivelaktigt bidrog. I tävlan med en man
sådan som Napoleon måste han komma till korta. Intet tvivel är väl
att icke blott den större egoismen och hänsynslösheten utan även den
större genialiteten tillhörde den korsikanska titanen. leke desto
mindre är det ständigt med denne som Bernadotte hade att tävla
ända från det de först möttes under de tidigare revolutionskrigens
stormar och intill kejsardömets fall.
Bernadotte var även han en stor militär förmåga. Men han fick ej
tillfälle att ådagalägga densamma på de mest framskjutna och
betydelsefulla befälsposterna under republikens dagar och än mindre
under Napoleons, då han med avsikt hölls tillbaka från de viktigaste
och mest betydande befäl som kunde giva honom för stort anseende
och för stor makt. Men hans stora duglighet var både känd och
erkänd. Höjer, som ingående kommenterar hans militära bana, upp-
689
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
