- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
704

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagens frågor

att jämna vägen för blockbildningen och i sitt stora utrikespolitiska
tal den 16 dec. lät greve Ciano tanken helt falla.

Så mycket fastare är i stället den politiska konstellationen i Främre
Orienten, till vilken Sydosteuropa bildar övergången från
Mellaneuropa, en övergång som fått ett formellt uttryck i Turkiets
medlemskap i å ena sidan Balkanförbundet och å andra sidan
Saadabadför-bundet. Saadabadpakten slöts 1937 mellan Turkiet, Iran, Irak och
Afghanistan. Redan dessförinnan, år 1936, hade en allians slutits
mellan Irak oeh Saudi-Arabien, till vilken Yemen anslöt sig
följande år, då Egypten även ingick förbund med Turkiet. Å andra
sidan äro Irak och Egypten tämligen starkt beroende av England och
bägge ha förklarat Tyskland krig, medan Turkiet sedan denna vår
står i ett mycket fast alliansförhållande till båda västmakterna.
Slutligen kan man ej förbise att den arabiska världen som moralisk
enhet otvetydigt deklarerat sin uppslutning bakom det Brittiska Riket.
Till och med Englands hittills hätskaste fiende, stormuftin i
Jerusalem, som kort före krigsutbrottet flytt från Palestina via Syrien till
Irak, har oförbehållsamt ställt sig på Englands sida och åtminstone
för tillfället nedlagt stridsyxan.

England har sålunda ganska väl sörjt för lugn och trygghet i
Främre Orienten. Detta är av största betydelse för Imperiet, som
där har sin utan tvivel mest sårbara punkt.

Så mycket naturligare är därför Tysklands strävan att rikta ett
slag mot Storbritannien just i detta område, varom förhoppningar
väcktes när den tysk-ryska vänskapen ingicks. Det var därför en
stor framgång för västmaktsdiplomatien, då den lyckades knyta
Turkiet till Englands och Frankrikes sak — även om det innebar en
god portion av självöver skattning, när den turkiska utrikesministern
Sarajoglu efter sin återkomst från Moskva i parlamentet i Ankara
betecknade pakten som en av de viktigaste händelserna i
världshistorien (!). Om det pris, västmakterna måste betala till Turkiet, är
föga bekant utöver att Frankrike avstod sandsjaket Alexandrette i
Syrien och löften sannolikt gåvos om de italienska öarna i Egeiska
Havet — pakten hade ursprungligen sin spets riktad mot Italien. Var
detta allt, så var priset billigt. Men priset synes icke osannolikt, ty
Turkiet hade mindre att frukta av västmakterna än från tyskt och
ryskt håll.

Skulle en turkisk konflikt med Ryssland bryta ut, trots den gamla
rysk-turkiska vänskapen, emotser man i England nog utvecklingen
med största lugn. Den nya turkiska nationalarmén, vars krigsstyrka
uppskattas till 1,5 miljon man, är synnerligen modernt utrustad —
särskilt efter den allra senaste tidens forcerade
krigsmaterielleveran-ser från västmakterna — och i fråga om manskapets kvalitet anses
den kunna jämställas med de allra främsta av världens arméer, t. ex.
den finska och den jugoslaviska, åtminstone i vad rör krigföring av
jämförelsevis primitiv art och under svåra klimatiska och
terrängförhållanden i det kaukasisk-armeniska gränsområdets vilda
alptrakter. Essener Nationalzeitung uppger för övrigt att avtalet mellan

704

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:36:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1939/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free