Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Politik och politiker i U. S. A. Av Eric Cyril Bellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Food Administrator» eller livsmedelsdiktator. Calvin Coolidge hade
varit guvernör i Massachusetts och tillbringat praktiskt taget hela
sitt liv som mogen man i denna stats lagstiftande församling.
Warren Harding hade varit senator, viceguvernör i Ohio och medlem
av denna delstats parlament. Woodrow Wilson hade varit en
ovanligt framstående universitetsprofessor och universitetsrektor samt
guvernör i New Jersey. W. H. Taft hade varit medlem av Theodore
Roosevelts kabinett under fyra år, generalguvernör på Filippinerna,
distriktsdomare och statsåklagare. Theodore Roosevelt hade varit
guvernör i New York, biträdande sjöminister, medlem av New Yorks
parlament och vicepresident i Förenta Staterna. William McKinley
hade länge varit kongressmedlem och två gånger guvernör i Ohio.
Grover Cleveland hade varit borgmästare i Buffalo och guvernör i
New York o. s. v.
Under samma period hade alla de presidentkandidater, som föllo
igenom, haft en liknande förutbildning. Alfred Landon var en
framgångsrik guvernör i Kansas. Al Smith styrde New York som
guvernör under tre perioder och tillhörde länge dess parlament. John W.
Davis hade tillbringat åtskilliga perioder i kongressen och hade
fungerat som unionens högste åklagare. James W. Cox hade under tre
perioder suttit som guvernör i Ohio och hade likaledes tillhört
kongressen. Charles E. Hughes hade varit guvernör i New York och
domare i unionens högsta domstol. William Jennings Bryan hade varit
ledamot av kongressen o. s. v.
Kort sagt: våra amerikanska presidenter och presidentkandidater
ha ingalunda som regel varit okunniga och okända män. Några ha
varit dugligare och starkare än andra, men ingen har fullständigt
saknat kvalifikationer för det ämbete, som de beklätt eller velat
bekläda. Deras erfarenhet och insikter kunna ha varit annorledes
beskaffade än man vill fordra av en premierminister i England eller
en statsminister i Sverige. Men det finns intet skäl att undervärdera
dem. Som allmän regel torde det kunna sägas, att det utbildats en
typ som är särskilt gångbar när det gäller att få en president.
Enligt amerikansk uppfattning innesluter regerandet — unionens eller
delstaternas — en exekutiv, d. v. s. en president eller en guvernör,
och en lagstiftande församling, d. v. s. unionskongressen eller ett
delstatsparlament. Ett framgångsrikt regerande fordrar att dessa
båda organ förstå varandras rättigheter och lätt kunna samarbeta.
Därför är det önskvärt att en president antingen skall ha varit en
delstatsguvernör eller också gjort erfarenheter såsom medlem av
kongressen eller ett delstatsparlament. Med tanke på viscount Bryce
— för vilken jag naturligtvis har den allra största högaktning — må
det slutligen även sägas, att lika sant som det är att stora män inte
ofta väljas till presidenter, lika sant är det att utmärkta
ledareegenskaper ibland ha utvecklats efter valet — visserligen inte alltid, men
åtminstone ibland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
