Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 26 januari 1940 - Luftkriget i Finland - Utan opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
situationer, liknande dem som förekommit vid Suomussalmi, Tolvajärvi
etc. Särskilt under sommaren, då framkomligheten i de sumpiga
skogarna blivit mindre, skulle försök till »omfattning från luften» kunna
lyckas. Behovet att understödja Finland med flyg grundar sig alltså
på hänsyn både till försvaret mot de ryska flygstridskrafterna och
till egna företag mot de ryska lantstridskrafterna. Ju mindre
tillskott i mannakraft som kan tillföras Finland, desto starkare blir
önskemålet att kompensera denna brist med flyg.
Tidningarna ha meddelat, att den svenska frikåren i norra
Finland också omfattar en avdelning svenska flygare. Dessa ha redan
berett fienden avsevärt avbräck på Sallafronten, men de ha också fått
erlägga sin blodiga tribut. Måtte denna insats icke framkalla
klenmod utan i stället vara en påminnelse om att dessa fåtaliga flygare
— jämte handelsflottans män — i själva verket just nu äro Sveriges
främsta försvarslinje.
Vad som under de gångna veckorna utförts av det finska
flygvapnet är just operationer av här antytt slag. Jaktplanen ha säkert sin
stora andel i de 250 nedskjutna ryska flygplanen, medan
spaningsplan och bombplan arbetat mera i det tysta men därför icke mindre
effektivt i fiendens rygg. Det förefaller, som om man skickligt
lyckats förena god verkan med undvikande av förluster. Om, såsom
man har anledning hoppas, det finska flygvapnet erhåller
förstärkningar, komma frukterna av denna strategi att bli ännu påtagligare.
Utan opposition. Årets remissdebatt om samlingsregeringens
statsverksproposition motsågs knappast med några större
förväntningar, förrän det blev bekant att hr Sandler efter resan till
Finland och fältmarskalken Mannerheim tänkte inställa sig i
riksdagen för att göra ett utrikespolitiskt och finlandspolitiskt inlägg.
Genom hr Sandiers anförande och den efterföljande debatten — varom
mera på annan plats — uppstod i första kammaren den intensivaste
remissdebatt, som hållits på mycket länge. Riksdagen framträdde
för ett kort ögonblick återigen i nationens medvetande, sedan
händelserna ute i världen länge pockat på det primära intresset och
regeringssystemets art under flera år avskärmat riksdagens arbete.
Med en viss undran hade man avvaktat samlingsregeringens
framträdande inför kamrarna. Utom den nye excellensen Günther
deltogo dock endast koalitionsregeringens resterande ministrar i
debatten. Hr Günthers stillsamma och flärdfria uppträdande
kontrasterade starkt mot den brio, som alltid utmärkte företrädaren, men
det väckte uppenbarligen icke desto mindre — eller i vissa kretsar
kanske just därför — förtroende bland riksdagsmännen. Eljest tog
statsministern ensam helt hand om den yttre ledningen av
regeringen, och han uttalade sig för första gången mera öppet om
Finlandshjälpen och den nordiska politiken. Han gjorde det med
sedvanlig auktoritet, men många skulle ha önskat än varmare tonfall.
De nya statsrådens delvis undanskymda departement kommo icke i
skottgluggen. Fraktionsordförandenas anföranden innefattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
