Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Ett språkligt mästerverk. Av Gustaf Jacobson - Erik Wellander: Riktig svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras stavning och uttal, som vålla svårigheter och rentav ge
upphov till en klasskillnad mitt i vår demokratiska tid. En annan
olägenhet är de främmande ordens motsträvighet att foga sig i vårt
språks grammatiska vanor. Den största skadan vålla de dock inom
ordbildningen. Om svenskar i ledande ställning vänja sig att av
fåfänga eller lättja gå till främmande källor, så snart ett nytt
begrepp kräver uttryck, måste svenskens egen ordbildning bli lidande.
Varje inlånat ord betyder förlusten av ett inhemskt, som skulle ha
kunnat ersätta det. Vi svenskar ha med tiden blivit alldeles för
rädda för nybildningar, vi ha nästan vant oss att betrakta vårt språks
ordförråd som färdigt.
En annan orsak till språkets utarmning är modeordens och
slagordens överhandtagande, vilket är så mycket mer ödesdigert, som
dessa ofta äro av utländsk extraktion. Alla tiders (eller ännu bättre
alla tajders), jätte, gå in för, forma sig till, gestalta sig som,
sportsbetonad, tjusig, flott, vårt avlånga land, skallbasen, övertänd,
spolierad, demolerad, lat but not least, anno dazumal, filmfront och alla
andra fronter — vem känner icke alla dessa modeord, som plötsligt
dyka upp, intill leda upprepas, undantränga andra ord och skapa en
språklig likriktning, som verkar förtorkande. »Gå in för» har
blivit en av de mest slitna klichéerna och äger i hög grad modeordens
mångtydighet — Wellander anför icke mindre än ett 20-tal olika
betydelser hos denna trista anglicism. Barnens dag har åtföljts av
många andra »dagar», ända till dess Grönköpings Veckoblad, som
förf. här liksom ofta åberopar, ser sig nödsakat att skapa »Föreningen
för dag-främjandet, i dagligt tal kallad Dagfrämjandet». Det
allvarligaste är, att dessa modeord och slagord hämma den språkliga
utvecklingen och den därmed intimt sammanhängande
begreppsbildningen och den andliga utvecklingen i det hela.
Mot den språklättja, som yttrar sig i de främmande ordens
tanklösa anammande, ställer prof. Wellander sin inträngande maning att
söka utbilda vårt eget språks tillgångar, rikta dess ordförråd och
utveckla dess ordbildningssystem. Mot den språkliga och andliga
fattigdom, som visar sig i ett själlöst eftersägande av det sista
modeordet, anbefaller han de enkla, okonstlade, osökta orden — de ha i
motsats till modeorden den stora dygden att icke åldras!
I det föregående ha endast berörts vissa drag i prof. Wellanders
framställning, vilka synas vara av särskilt stort allmänt intresse.
Huvudparten av hans arbete, som innehåller råd och förslag i
särskilda fall, kunna vi här icke gå in på; vare det nog sagt, att där
döljer sig en fyndgruva av språkliga iakttagelser och omdömen, som
kommer att bli av oskattbart värde för språkmannen av facket och
kriarättaren, för journalisten och författaren, för ämbetsmannen och
advokaten, överhuvud taget för var och en, som begagnar sitt
modersmål i tal och skrift. Självklart är, att förf. huvudsakligen
sysselsätter sig med språkets mindre sköna drag. Men han är icke blott
en felfinnare; bakom påpekandet av felen ligger strävandet att
anvisa utvägar att undvika dem. Det är inte så mycket bockar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
