Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Kina, Japan och U. S. A. Av Kuang-Fu Tsu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid den tidpunkten kunde anta; 2) i händelse av ett närmare
samarbete mellan Japan och axelmakterna skulle den amerikanska
förstämningen gentemot Japan skärpas, och följaktligen skulle en
engelsk-amerikansk flottsamverkan mycket sannolikt komma till
stånd i Ostasien, något som vore för Japan en nagel i ögat.
Gentemot Ryssland lät Hiranuma den osäkra hållningen bestå. Hans
politik kröntes dock icke med någon framgång, ty Amerikas reaktion,
uppsägandet av handelsavtalet, kom som en överraskning just vid
den tidpunkt, då Japan genom drastiska handlingar tänkte njuta
frukterna av de diplomatiska och krigiska insatserna.
Japans diplomatiska bemödanden att få ett »Ostmünchen» till
stånd voro under den andra och den tredje fasen förgäves.
Naturligtvis betydde härvid Englands Kinavänliga politik mycket, men
man bör icke bortse från den verkan, som Amerikas politiska
»torpeder» mot Japan utövade. Särskilt intressant är att konstatera att
en dylik torped kom varje gång just vid den tidpunkt, då det lyckats
de japanska politikerna att tvinga engelsmännen att bänka sig kring
det runda bordet.
Den fjärde fasen i krigsdiplomatien inträdde under den regering,
som general Abe bildat. Hans program var att skapa och underhålla
de bästa förbindelser med alla makter, däribland även Amerika och
Ryssland. Hans huvuduppgifter voro uppenbarligen tvenne: att sluta
ett nytt handelsavtal med U. S. A. och att ingå en nonaggressionspakt
med Sovjet-Ryssland. Av dessa är handelsavtalet det avgjort
viktigare. General Abe hade till en början även övertagit
utrikesministerposten, men efter knappa tre veckor överlämnades denna till den
avgångne amiralen Kichisaburo Nomura. Därmed hade för första
gången i Japans historia en person från flottan trätt i spetsen för
utrikespolitiken. Hans utnämning sammanhängde i sin tur med
strävanden att nå en försoning med Amerika. Under den tid, då
president Franklin Roosevelt beklädde posten som biträdande
sjöminister, var Nomura japansk militärattaché i Washington. Han var
japansk delegat både vid fredsförhandlingarna i Paris och vid
Washingtonkonferensen. I japanska politiska kretsar är han känd
som en stor vän av Amerika. Ändock strandade Abekabinettets
ansträngningar att få ett nytt handelsavtal med U. S. A. till stånd. Abe
måste avgå den 14 januari i år, och därmed är den japanska
krigsdiplomatiens fjärde fas tilländalupen, utan att ha bragt annat än
stor besvikelse. Den nye regeringschefen, amiral Yonoi, var
sjöminister i Hiranumas kabinett, och förra sommaren var han en
motståndare till den planerade militäralliansen mellan Japan, Tyskland
och Italien. Hans utnämning till regeringschef torde vara ett nytt
uttryck för strävan att nå en avspänning i förhållandet till Amerika,
ty han betraktas som en vän till de demokratiska och som en
motståndare till de totalitära staterna.
De amerikansk-japanska handelsförbindelsernas betydelse torde
för Japan vara mycket stor. Japan är fattigt på råvaror; 56 % av
erforderliga råvaror, såsom petroleum, järn och koppar, vilka Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
