Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 28 febr. 1940 - Folkomröstning om kommunismen — en replik. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommunalmän, avsättning av kommunistiska befattningshavare i allmän
tjänst, indragning av kommunistisk press o. s. v. Förslaget avsåg
— som det uttryckligen betonades — att finna en ur olika
demokratiska synpunkter godtagbar nödlösning av ett spörsmål, där kravet
på ett snabbt beslut ej kunde förenas med tidsutdräkten för
grundlagsändringar. Det förutsattes, att regering och riksdag tilläventyrs
hyste tvekan att skrida till drastiska åtgärder utan grundlagshemul,
innan folkmeningen kunnat utrönas i grundlagsenlig ordning.
Folkomröstningsprojektet har på några håll rönt instämmande
men på andra håll avvisats. De, som ställt sig avvisande därför att
de anse att kommunismen trots folkmeningens tryck fortfarande bör
få åtnjuta demokratisk fridlysning, kunna här lämnas åsido. För
dem, som anfört konstitutionella betänkligheter, böra några
preciseringar göras.
I den mån de nu i utsikt ställda regeringsförslagen om åtgärder
mot landsförrädisk partiverksamhet liksom det nyss avlämnade
kommittéförslaget om en indragningsmakt under krig tillfredsställa en
utbredd folkmenings krav, fogar sig i denna stund opinionen nog
gärna i åtgärderna, även om dessa skulle reellt eller formellt
innebära grundlagsöverträdelser. Innan man sett de slutgiltiga förslagen,
kan man dock varken formellt eller reellt sett bilda sig någon
uppfattning om dem.
Några tyckas anse, att man bekvämligen kan komma förbi frågan
om grundlagshelgd genom att lämna grundlagarna orubbade men i
stället halta sig fram genom provisoriska lagar, som för viss tid
derogera grundlagarna. De provisoriska lagarnas sakliga berättigande
kan stå höjt över alla tvivel, likaså metodens lätthanterlighet, men
detta ändrar ingenting av det faktum, att en faktisk ändring av ett
grundlagsstadgande företagits på ett grundlagsvidrigt sätt, d. v. s.
i annan ordning än som klart föreskrives för grundlagsändringar.
Våra grundlagar äro till sitt innehåll ytterst skiftande. De
innehålla fundamentala författningsstadganden sida vid sida med rena
bagatellbestämmelser, exempelvis att en riksdagsmotion skall
avlämnas i två exemplar. Om stadganden av den senare typen — t. ex. på
grund av pappersbrist — tillfälligtvis kränkas, torde ej större
farhågor yppas. Om återigen fundamentala stadganden, exempelvis om
församlings- och pressfriheten, av tvingande skäl anses böra
omedelbart sättas ur kraft, måste det stå i större överensstämmelse med
grundlagens anda att — såvitt möjligt — låta inhämta folkets
mening härom än att regering och riksdag på eget bevåg fatta beslut.
I vart fall måste det principiellt stå utom debatt, att
grundlagsändringar, företagna av regering och riksdag på egen hand, måste
såsom prejudikat erbjuda vida allvarligare framtidsrisker än
ändringar, som först kommit till stånd efter folkets i folkomröstning
givna samtycke. I förra fallet har man helt eliminerat författningens
garantisystem för grundlagsändringar; i senare fallet har man ej
velat lösgöra konstitutionen från sitt underlag i folkets aktuella
rättsmedvetande utan skaffat en ekvivalent för folkviljan, och man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
