Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Dagens frågor 12 april 1940
- Den ryska »segerfreden». Av T. Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 12 april 1940.
Den ryska »segerfreden». Den bedömning- av den finsk-ryska freden, som
hittills fått uttryck i svensk och utländsk press, har
tvivelsutan gjorts på för kort sikt för att kunna göra anspråk på att
stå sig inför historien. Tydligt är, att den naturliga pessimism, den
utlöst, blivit mera markerad därför att det skedda synes så starkt
kontrastera mot det som presterats av det utomordentliga finska
försvaret. Tydligt är också, att de dagliga rapporterna från finska
högkvarteret, så sakligt och korrekt de än återgåvo lägena på frontens
skilda delar, likväl icke, och av helt naturliga skäl, kunde giva en
uttömmande bild av läget i stort. Detta läge har emellertid i medio
av mars påtagligen av Finlands militära ledning bedömts mindre
gynnsamt än allmänheten i allmänhet föreställde sig. Under sådana
förhållanden synes det, med hänsyn till vad man känner om denna
lednings kapacitet, knappast rätt att betrakta freden såsom alltför
dyrköpt. Vad beträffar uppfattningen i utlandet, måste denna,
särskilt i de krigförande länderna, självklart präglas av den betydelse
för läget i stort, man vill tillmäta det skedda.
Göres ett försök att bedöma den ingångna freden, sådan den ter sig
i första hand för de båda parterna och i andra hand ur allmän
krigföringssynpunkt, synas bl. a. följande reflexioner kunna göras.
Det har från mer än ett håll uttalats, att den 13 mars var den
svartaste dagen i Finlands historia. Detta är sant, om man räknar
Finlands historia från 1918. Men i Sverige-Finlands historia finnas
svartare dagar. 1743 års fred var mera deprimerande, dels därför att
den släppte det ryska väldet längre in i sydvästra Finland, men dels
och framför allt därför att den föregicks av den nesliga
kapitulationen vid Helsingfors, vars moraliska följder voro så fruktansvärda,
att deras skugga låg kvar ännu över 1808 års Sverige-Finland. Vårt
sista krig med Ryssland utmärktes visserligen för den svensk-finska
arméns del av lysande enskilda bragder, vilkas inspirerande verkan
varit av oskattbart värde. Men den konkreta sanningen om detta krig
är den, att det på försvarssidan karakteriserades av en alltigenom
undermålig ledning och en dilettantmässig befälskår, varav följden
blev oavlåtlig reträtt för en fiende, som — och detta är det värsta —
icke var väsentligt överlägsen. Detta krigs militära förlopp och
politiska resultat bli inför det nu skedda än mer ofattbara än förut. Mot
bakgrunden av de båda sista svensk-finsk-ryska krigen framstår den
13 mars 1940 icke i mörker utan i ljus. Ty den dagen slutade Finland
kriget med bevarad självständighet och frihet efter ett försvar, vars
motstycke kanske ännu intet folk presterat, ett försvar sådant, att
det, när de blödande såren läkts, blir en andlig kraftkälla, som
kommer att uppväga blodsförlusterna.
Det har sagts, att Finlands försvarsläge blivit starkt försämrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0205.html
