Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 april 1940 - Lönenivån och rättvisan. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att för industrin en ständigt växande efterfrågan skapas, gäller för
lantbruket, att denna stagnerar. När nu staten faktiskt övertagit
ansvaret för de viktigaste förnödenheters pris, och en återgång till
fri prisbildning — önskvärd eller icke — åtminstone för ögonblicket
är ur räkningen, borde man göra klart för sig vad man menar med
den eftersträvade rättvisan åt resp. producenter. Lika lön för lika
arbete låter bra, men om arbetsresultatet så tillvida blir av olika
värde, som arbetsprodukten i det ena fallet blir en vara, som redan
finnes i överflöd (t. ex. brödsäd), medan i ett annat fall knapphet
råder (t. ex. på bostäder, kläder och än mera krigsförnödenheter),
leder en uppmuntran för båda dessa produktionsgrenar genom lika
lön till föga önskvärda resultat. Vid en fri prisbildning regleras
saken enkelt nog och överproduktion hindras av fallande vinst för
produkten i fråga. Men huru skall överproduktion hindras, om lönen
och vinsten garanteras lika för allt arbete oberoende av det
ekonomiska resultatet? Jordbruket har redan nu avsättningssvårigheter.
En höjning av jordbrukarnas inkomster efter »rättvisa» grunder
skulle i hög grad förvärra situationen. Blott ett diktatoriskt förbud
kunde hindra produktionen att följa priserna.
Rörlighet hos arbetskraften kan emellertid i rätt stor utsträckning
bota följderna av orörliga priser. Genom en utströmning av
arbetskraft från jordbruk till industri kan en utjämning eller justering av
produktionskapaciteten uppnås. Detta skulle väl i sin tur verka
utjämnande på lönenivåerna inom jordbruk och industri. Men man vill
ju hos oss hålla kvar arbetskraften vid torvan, oavsett produktionens
behov. Och det starkaste hindret mot arbetskraftens övergång till
industrin är fackföreningarnas slutna organisation, varigenom
arbetssökande från landsbygden mötas av ett obevekligt nej, när dessa
vilja utföra det mera lönande — och för det allmänna mera
behövligt — arbetet inom industrin.
Såsom redan visats, påverkas ju livsmedelsprisen kraftigare av en
produktionsökning än prisen på industrivaror, betraktade såsom en
helhet. Man står här alltså inför ett dilemma: fortsatt
överproduktion eller mjukare fackföreningspolitik. I det längsta kommer man
väl att undvika detta dilemma genom att låta jordbrukets män
kvarstå på den lägre lönenivån eller plåstra med överproduktionens
följder efter råd och lägenhet. En ny fas av prisregleringspolitiken
förestår dock säkerligen, och man kommer alltså att få tillfälle att höja
många priser. Sker detta till förmån för jordbrukarna, växer blott
faran för överproduktion.
Även för en verklig diktatur, en sådan, som ej behöver fråga efter
andras mening, bleve det svårt att övertaga prisbildningens funktion
och dämpa överproduktion. Utländska försök ha visat sig alltför
riskabla. Och kommer verkligen en sådan näringsdiktator, bli hans
syften nog helt andra. Lösningen måste helt enkelt ligga i större
frihet för landsbygdens folk att följa maningen till utjämning av
prisnivåerna genom fri övergång till de mest lönande yrkena.
Curt Rohtlieb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
