Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Är svenska språket värt respekt? Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots de främmande inflytelserna är dock vårt kulturspråk en
nationell skapelse. Tegnérs ord om språket som folkets levande
bildningshistoria gäller också vårt språk, främst dess skriftliga
gestalt. I dess rika ordförråd, liksom i dess struktur
överhuvudtaget, har folkpsykologien en outtömlig källa vid studium av
folkets egen karaktär genom tiderna.
Om språkvetenskapens förnyelse och dess inriktning på det
talade språket medfört en lycklig förnyelse av också vårt
skriftspråk, så att vi fått en stark förnimmelse av att det är ett levande
språk, vill man gärna just nu å andra sidan lägga en viss tonvikt
på att vårt språk tillika är en historia, som utvisar sammanhanget
genom tidsåldrarna. I den mån en »reformering» av vårt
skriftspråk alltjämt är behövlig, får denna ej utgå från en så ensidig
syn på saken, som att varje reform, som föreslås, ej skulle behöva
någon annan motivering än den, att »så talar vi, alltså bör vi också
skriva på samma sätt». Ej heller bör motiveringen vara den, att
vårt språk bör förenklas så mycket som möjligt av hänsyn till
den nya generationen, som ännu ej är mogen att tillägna sig en
så rik differentiering i språket, som faktiskt finnes. Låt oss vänta
och se, om de, som hunnit längst i förmågan att skriva vårt språk,
våra erkända författare, i övervägande antal sluta upp omkring
den ena eller andra föreslagna reformen av småting, innan vi
andra följa med.
Talat, sjunget och avlyssnat, skrivet, tryckt eller läst, i alla
former är modersmålet vårt gemensamma språk. Men särskilt i
sin skrivna form framstår det som folkets bildningshistoria, och
i denna sin egenskap bör det helst bibehålla en del smådrag, som
nu minna om ett något äldre skede i dess liv såsom talat språk,
men som på samma gång gagna den samkänsla släktleden emellan,
som hos ett kulturfolk hör till det oförytterliga. Detta både
kräves av och stärker respekten för det språk, som blev vårt, vår
andas stämma i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
