Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Det skandinaviska kriget — Operationerna till lands - Kring sjökrigets strategi och resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
luftvägen och uppskattades av motståndarna i början av maj till
8,000 man. Med vanlig offensivanda framryckte den lilla tyska
styrkan även norr ut men hejdades vid Gratangen omkring 30 km. norr
om Narvik av trupper ur generalmajor Fleischers 6:e division, som
mobiliserat så gott den kunnat, vilket icke var så lätt, enär tyskarna
lyckats lägga beslag på det mesta av vapenförrådet i dessa trakter.
I mitten av april började engelska trupper landstiga norr om Narvik
i Harstad och Tromsö. En uppgift att de även landstigit sydväst om
Narvik vid Bodö har ännu icke bekräftats. Operationerna ha
försvårats av vägförhållandena och snöstormar samt ännu icke lämnat
märkbart resultat. I början av maj äro denna norska 6:e division och
den engelska expeditionskåren den enda större styrka, som ännu står
under vapen mot tyskarna i Norge.
5/5 1940.
Kring sjökrigets strategi och resultat. Den pågående kraftmätningen mellan Hitlers
expansiva Stortyskland och de båda
västmakterna, Storbritannien och Frankrike, synes i mer än ett avseende vara
paradoxal. Icke minst gäller detta ifråga om kriget till sjöss.
Doktriner, som ännu vid krigsutbrottet ansågos vara självklara, ha redan
skakats i sina grundvalar. Den totalitära ideologien känner inga
hämmande teorier om »herravälde till sjöss», »fleet in being» o. dyl.
Inom sjökrigskonstens område, såväl som inom de flesta andra,
avslöjar man nya, djärva metoder. Våga—vinna har hittills kunnat
sättas som motto på den tyska blixtstrategien. Det återstår att se,
om framgångarna äro att tillskriva en skicklig spelares sjätte sinne
eller om sjökrigskonsten nu befinner sig i en genombrottsperiod.
Vad sjökriget beträffar har de sista årens tyska facklitteratur i
någon mån återspeglat de riktlinjer, som nu i praktiken realiseras.
Otaliga uttalanden ha visat, att man i den tyska marinen icke längre
räknade med det stora sjöslaget som något oundvikligt
universalmedel för att lösa de marina problemen. Nyttiggörandet av de
tillgängliga stridskrafterna för anfall mot andra mål än fiendens
sjöstridskrafter har framstått som ett ledmotiv. Att envigen mellan
huvudflottorna icke längre anses önskvärd bottnar delvis i
orimligheten att på så sätt riskera en mycket underlägsen flotta. Den
grupptaktik, som sedan många år rekommenderats av tyska fackmän, visar
emellertid, att man icke dragit sig för att dela den kvantitativt
underlägsna flottan i än smärre enheter för operationer på vitt skilda
platser. När detta dessutom skett inom områden, som enligt gängse
uppfattning ansetts helt behärskade av motståndarens
sjöstridskrafter, måste det erkännas, att nya metoder kommit till användning.
Härigenom har en slagkraftig underlägsen flottas operativa
användbarhet avsevärt vidgats. Ostraffat har detta emellertid icke kunna
ske. Det gruppvis organiserade sjöhandelskriget på oceanerna
resulterade i förlusten av pansarskeppet Admiral Graf Spee. Det djärva
anfallet i de norska hamnarna åsamkade den tyska flottan betydande
förluster. Men den samfällda operationens huvudmål hade uppnåtts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
