Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Polens nöd - Rysslands nya imperialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familj. Den tredje hade givit en fånge en sweater och några kakor.
Åtminstone det första och det tredje brottet faller enligt vår
humanitära åskådning under begreppet barmhärtighet mot olyckliga och
oskyldiga medmänniskor. Enligt den tyska tidningen voro domarna
tvärtom alltför milda. Varje polack, hette det ordagrant, är
medskyldig i polackernas »sadism och hat» i september. »Varje tysk, som
glömmer detta, syndar mot sitt folk.»
Vi ha här icke berört ryssarnas framfart vid ockupationen av det
östra Polen. Vi ha blott stannat för några ostridiga sakuppgifter från
det egentliga, av det tyska kulturlandet ockuperade Polen. Vi ha
gjort det för att efterlysa sanningen om den nöd, som det polska
folket nu genomlider och som skär igenom krigspropagandans alla gälla
toner. Vår medkänsla skulle ha varit lika stark, vilken nationalitet
i vår närhet som än förtryckts och vilken stat som än förtryckt. De
mänskliga livsvärdena måste hävdas oberoende och absolut. Ej ens
under krig få de avtrubbas eller svalna. Så mycket bör högt och
oförfärat sägas, att Tyskland icke kan vinna sympati för sin kamp mot
Versaillesdiktatet genom att nu i segerns yra tillämpa samma eller
värre principer.
Det må dock konstateras, att tyskarnas behandling av Danmark och
den ockuperade delen av Norge ännu så länge synes vara human.
Rysslands nya imperialism. År 1920 hölls i Baku den första s. k. orientaliska
folkkongressen med närmare 2,000 deltagare,
representerande alla de Österns folk, som funnos inom det gamla
Rysslands gränser, men även de som bodde utanför. Redan då kunde
knappast Lenin och hans partikamrater dölja sina innersta
önskningar, vilka icke direkt motsvarade innebörden i bolsjevikernas stolta
valspråk: Vi önska icke en tumsbredd främmande mark... Man var
redan då på det klara med att Ryssland som centrum för
världskommunismen var en expansiv stat, och framför allt insåg man att
expansionen på detta tidiga stadium måste ske bland folkmassorna i
Östern. Det hette då så vackert att världsrevolutionen var på marsch.
Att man tjugo år senare skulle börja att tala om sovjetrysk
imperialism kunde knappast de i kongressen deltagande kalmuckerna,
turkarna, armenierna eller georgierna ana.
Den nya ljusa tidsåldern hade alltså brutit in för alla dessa folk,
som under årtionden slavat under tsarismen. Denna hade
systematiskt tillbakasatt dem politiskt och kulturellt. Lenin hamrade in i
deras medvetande, att bolsjevikerna ville alla »nationaliteterna» i det
väldiga Ryssland väl. De skulle få full autonomi, de skulle få
kulturell frihet. Alla folk skulle få odla sitt eget modersmål, de skulle
ha full religionsfrihet och deras folkliga seder och bruk skulle få
fortleva utan intrång. Under sådana förhållanden borde väl också
dessa folk med glädje mottaga Lenins generösa erbjudande. Svaret
kan knappast bli jakande. Visserligen hade man sökt befrielse från
tsarismen, men vad som nu kom hade man icke direkt tänkt sig. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
