Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 7 maj 1940 - Riksdagens ålderspresidenter. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Staaffs första ministär. Han kom sammanlagt upp till 44 riksdagar
(invald hösten 1893) men kunde ha varit den förste och ende, som
uppnått femtiotalet riksdagar; han valdes nämligen redan 1887 men
avsade sig den gången omedelbart mandatet. Efter Wiklunds avgång
var bondeförbundaren Herman Andersson i Grimbo ålderspresident
till sin död 1938. Denne klippske men burleske, i sitt uppträdande
föga värdige bohuslänning invaldes fr. o. m. 1900 och kunde 1933
tillgodoräkna sig en period mer än högersouscheferna Magnusson i
Tumhult och Nilsson i Bonarp. Efter »Grimbo» kom slutligen den
nuvarande ålderspresidenten, den i riksdagen föga framträdande
socialdemokraten K. A. Borg i Härnäs, den förste kroppsarbetaren i
denna värdighet. Han invaldes så sent som hösten 1908 och är den
ende nuvarande andrakammarledamot, som suttit i
folkrepresentationen före det demokratiska genombrottet 1911. Han är också
kammarens äldste medlem, 74 år gammal.
Av första kammarens nuvarande ledamöter står näst efter
Lindhagen Viktor Larsson i särklass. Denne, tidigare två gånger talman
i andra kammaren och en gång statsråd, invaldes redan hösten 1902,
sitter f. n. sin 44:de riksdag och fick förnyat mandat i fjol. Förunnas
denne socialdemokratiens grand seigneur att sitta tiden ut, kommer
han — vid 77 års ålder — att ha bevistat minst 50 riksdagar. Efter
honom följer f. statsrådet David Pettersson i Bjälbo med 37 och
talmannen Johan Nilsson med 36 riksdagar. Om K. A. Borg, som
antagligt är, i höst avgår, kommer turen i andra kammaren att gå till
någon av de 1911 invalda, sedan dess oavbrutet omvalda
socialdemokrater, som i höst kan komma att återväljas. I åldersordning äro de
Johansson i Uppmälby, Jansson i Falun, Uddenberg, Råstock, Hage
och Sävström. Vem det än blir, kommer han att ligga ej mindre än
11 riksdagar efter Viktor Larsson.
Med hänsyn till att ståndsriksdagarna ej sammanträdde varje år —
före 1844 blott vart femte år och efter 1844 vart tredje år — ligger det
i sakens natur, att antalet riksdagsår något så när kan mäta
riksdagstiden blott för dem, som invalts efter ståndstiden. Även de nio
urtima riksdagarna kunna något förrycka siffrorna men de ha dock
varit ganska jämnt fördelade; tätast inföllo de under 1900-talets två
första årtionden, varigenom dåvarande riksdagsmän något gynnas.
En sammanställning av riksdagsveteranerna med 40 bevistade
riksdagar eller däröver ter sig som följer: Lindhagen 48, Raoul
Hamilton 46, von Essen och Gustaf Sparre från Mariedal 45, von Ehrenheim,
Trygger, Åkerlund, Victor Larsson och Wiklund 44, Reuterswärd,
Persson i Stallerhult, Andersson i Skivarp och Andersson i Grimbo 43,
Ollas A. Ericsson 41 samt högerbonden C. P. Öberg i Domsjö
(1894—1928) 40 riksdagar. Ytterligare må som jämförelse nämnas, att
Lindman bevistade 36, Branting 34 och Staaff 22 riksdagar samt att P. A.
Hansson nu bevistat 26. Men alla dessa riksdagslängder äro nästan
blygsamma i jämförelse med exempelvis den tid av omkring sextio
år, som omspänner Gladstones och Palmerstons låt vara då och då
avbrutna medlemskap i den engelska regeringen.
Elis Håstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
