Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Demosthenes och defaitisterna. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ett annat ställe i samma tal heter det om de köpta förrädarna,
att deras kunglige uppdragsgivare stöter dem ifrån sig med
misstro och förakt, så snart de fullgjort sin tjänst: han känner bäst
deras lumpenhet. Denna tanke förs vidare på ett överraskande
sätt: »Den som ivrigast vakar över sitt fädernesland och
kraftigast uppträder mot dess inre fiender, han förser er, Aischines,
som tagit anställning som förrädare, med något att få mutor för,
och tack vare folket här och dem, som står era planer emot, är ni
välbehållna och fortfarande i tjänst. Ty hade ni fått hållas, skulle
ni nu för länge sedan vara döda män.»
I det tredje av talen mot Philip (»filippikerna») har
Demosthenes skildrat, hur de makedonienvänliga partigängarna spelade
den ena grekiska staden efter den andra i händerna på konungen.
»Men vad är då orsaken», fortsätter han, »det må ni väl undra,
till att invånarna både i Olynthos, i Eretria och i Oreos hellre
lyssnade till dem, som talade i Philips intresse, än i deras eget?
Samma som hos oss, nämligen att de, som talar för den goda
saken, ibland, om de också aldrig så gärna ville, inte har
någonting enda att komma med, som det är angenämt att höra. Ty de
måste tänka på, hur situationen skall kunna redas upp. Men
motsidan säger sådant, som faller på läppen, och tjänar just därmed
också Philips intressen.» — »Och dock», tillfogar talaren med
dyster klarsyn, »många eftergifter, och de sista, har folken inte
gjort på detta sätt av bekvämhet eller på grund av bristande
insikt, utan de böjde sig medvetet för makten, då de ansåg det
slutliga nederlaget beseglat.»
Och till sist, längre fram i samma tal, stycket om den för sena
ångern, avslutat med en av Demosthenes’ få utförda liknelser:
»Ömkligt är det att efteråt säga: ’Vem hade kunnat tro, att det
skulle gå så? Då hade man naturligtvis bort göra det och det
och låta bli det och det.’ Ja, mycket torde olynthierna ha att
säga nu av den art, att, om de hade förutsett det då, så hade de
inte behövt gå under. Mycket kunde väl också invånarna i Oreos
berätta, mycket phokerna och mycket varje annat folk, som gått
under. Men vad hjälper dem det? Så länge skutan flyter, hon
må vara stor eller liten, så länge bör matros och styrman och
varenda själ ombord göra sitt bästa och passa på, så att ingen
vare sig med eller utan avsikt seglar henne i kvav. Men när sjön
står över däcket, då är mödan fåfäng.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
