Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Dagens frågor 29 juli 1940
- Demokratin och kriget — några satser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 29 juli 1940.
Demokratin och kriget — några satser. Många ha under de sista prövande
månaderna — senast Alf Ahlberg i Dagens
Nyheter — sökt sammanfatta det väsentliga i den gemenskap, utan
vilken vi svenskar i dessa stormtider inte kunna stå som ett starkt
och sammansvetsat folk. Den yttre friheten är det första och
axiomatiska. Vårt månghundraåriga rättsarv och vårt fast murade
lagsamhälle är det andra. Omistliga ting äro vårt språk, våra
kulturinstitutioner, vår traditionsbundna humanism, vårt i stora drag samfällda
sociala tänkande. Dit hör även folkstyret och folkfriheten. Men de
äro mest omstridda.
Det är väl bekant, att världskriget enligt Wilson skulle göra
världen »safe for democracy». Målet nåddes och vid världskrigets slut
fanns det i Europa blott en diktatur, den ryska, ehuru den gjorde
monopolanspråk på att företräda den äkta socialismen. Vägen
tillbaka — eller mot nya former, om man så vill — började i Ungern
1920 med Horthys restauration efter Bela Kuhns
kommunistrevolution, och därefter följde i början av 1920-talet slag i slag
diktaturbildningar i Turkiet, Italien och Spanien. I dag finns det bland de
fria staterna i Europa blott fem demokratier kvar: utom Sverige
Finland, Schweiz, England och Eire; räknas även Island in i de fria
staterna blir antalet sex. Eftersom många stater övergivit sin
demokratiska statsform och en del demokratier ej kunnat motstå
axelmakternas aggressioner, är man raskt färdig med domen över
demokratien.
Dessa konklusioner synas alltför schematiska. Ej blott
demokratier utan även autoritära stater ha fallit till föga för aggressionerna.
Bortsett från England har endast det demokratiska Finland kunnat
motstå ett angrepp. Under världskriget segrade de demokratiska
staterna, medan de mer eller mindre autoritärt styrda Tyskland,
Österrike-Ungern och Ryssland brakade samman; därmed är
givetvis icke sagt, att det var skillnaden i statsskick som avgjorde kriget
men väl att demokratierna då bestodo det ohyggliga provet. Det
kejserliga Frankrikes nederlag 1870 var ungefär lika stort som det
demokratiska Frankrikes 1940. Ingen har ännu sett resultatet av
Englands ensamma kamp i detta krig. O. s. v.
Dessa exemplifieringar vilja blott vara ett belägg för satsen, att
statsskickets form icke är detsamma som dess innehåll. Likaväl som
man kan tänka sig dåligt organiserade och föga hållfasta diktaturer,
likaväl finns det svaga och slappa demokratier. Det är ställt utom
allt tvivel, att 1914 års Frankrike trots Dreyfusstriden och trots
combismens sprängstoff var utomordentligt mycket starkare än det
av folkfronten deprimerade och depraverade 1930-talets Frankrike.
Det är lika obestridligt, att Norge och Danmark tagit vida sorglösare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0421.html
