Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Puritanismens renässans. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämna en sociolog som Max Weber och en etiker som Max
Scheler; den senare har i en uppmärksammad studie, »Das
Ressentiment im Aufbau der Moralen» (1912—1914; 1923) fattat detta
samband i sikte. Senast gjorde den danske sociologen Svend
Ranulf frågan till föremål för en historiskt ingående dokumenterad
undersökning av värde (»Moral Indignation and Middle Class
Psychology», Köpenhamn 1938). Såvitt känt, är detta det enda
mera energiska försöket att verkligen påvisa en korrelation
mellan klassavund, indignation och straffskala; man hade endast
kunnat önska, att dess resultat hade förelegat, då Joad
reviderade sin bok; det hade givit den starkare empirisk ryggrad.
Vid sidan av dylika verk må den nutida mass- och
grupp-psykologiens landvinningar icke förgätas; även de skymta i Joads
bok. Skillnaden är närmast den, att vad som av de sociologiska
och masspsykologiska författarna framlägges i den vetenskapliga
undersökningens tyngre form, det möter hos en skribent som Joad
i den kvicka iakttagelsens och den okynniga samhällskritikens
uppskörtade dräkt.
Möjligen kunde en eller annan allvarsnatur finna detta stötande
och vilja mana den flinke britten till ordningen med diktarordets:
»Honte à qui peut chanter,
pendant que Rome brûle —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
