Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - T. E. Lawrence och hans världsberömmelse. Av E. Langlet - E. Langlet: Vishetens sju pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välde, blev en annan man, Ibn Saud, som hade en annan engelsman
än Lawrence vid sin sida, Philby. Att detta gått Lawrence hårt till
sinnes kan tagas för givet.
Frånsett dess yttre besvikelser hade han också av andra, personliga
skäl förlorat intresset för sin verksamhet i Arabien, innan fälttåget
förts till slut. I den lilla efterskriften säger han: »Då jag landsteg
i Arabien, hade Damaskus icke tyckts mig som en skida för mitt
svärd, men dess erövring visade, att mina förnämsta drivfjädrar
förbrukats. Det starkaste motivet under hela tiden hade varit ett
rent personligt som icke nämnts här men som stått levande för mig
varje timme, tror jag, under dessa två år. Häftig smärta och fröjd
kunde överskygga mina dagar, men strömmande åter som luften
bildades denna dolda drivkraft på nytt och var en ständig del av mitt
liv tills slutet närmade sig. Den var död innan vi nådde Damaskus.»
Robert Graves säger också i sin biografi att detta personliga
motiv hos Lawrence varit starkare än ärelystnad och äventyrslystnad,
än patriotism och rättskänsla, och ensamt förmår förklara hans
egendomliga handlingssätt. Man har i dikten till S. A. velat finna en
nyckel till detta dolda personliga motiv, som alltjämt är höljt i
dunkel. Det har sagts vara kärleken till en amerikansk sjuksköterska
av judisk börd, vars initialer skulle varit detta S. A. och som dött
i Syrien kort före erövringen av Damaskus. En annan förklaring
ges av byråchefen i danska finansministeriet, A. C. Johnsen, som
organiserat Iraqs tullväsen och som är en framstående kännare av
Arabien. I det kapitel om Lawrence, varmed han avslutar sin
märkliga bok »I Baghdad och Babylon», förklarar han kategoriskt dikten
vara tillägnad Lawrence’s unga arabiska vän och tjänare, Dahoum.
Det kan vara likgiltigt vilken av dessa förklaringar som är riktig.
Om någon är det. Det faktum kvarstår, att de besvikelser, politiska
och personliga, som upproret i öknen i så rikt mått skänkte Lawrence,
antagligen äro orsaken till att han givit oss »Vishetens sju pelare».
Boken är framför allt präglad av hans måttlösa individualism.
Lawrence hyste en panisk fasa för tvång av vad slag det vara månde.
Han avskydde icke blott disciplin och uniformer utan organisation,
ordning, rutinarbete överhuvud. Icke desto mindre underkastade han
sig allt detta, och drog på sig den militära tvångströjan för de sista
tolv åren av sitt liv, som en man i ledet, som en liten kugge i den
oändligt stora och obönhörliga militära mekanismen. Kanske detta
var ett utslag av självförnekelse och av det begär till självplågeri, som
utmärkt honom. Han återfann detta drag hos araberna, icke minst
hos sin egen livvakt, och det stärkte känslan av gemenskap. Å andra
sidan sökte han kanske just självförnedringen för att få en
möjlighet att kompensera den. Han gjorde det första gången genom
»Vishetens sju pelare». Och han har gjort det en gång till genom »The
Mint», det verk som är resultatet av hans långa tjänstgöring som
menig soldat i flygvapnet. Detta arbete, vilket tryckts i U. S. A. i
tolv exemplar, som åsatts ett pris av 500,000 dollars stycket,
kommer att icke bli tillgängligt för offentligheten förrän 1950.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
