Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Trycket mot Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tyskland att i stormakternas intressekamp om Norge skrida till en
ockupation, kan vår neutralitet dock ej hindra oss som
grannfolk att med smärta beklaga både att Tyskland tog detta steg
och att Tyskland trots löften inte respekterat det norska
folkets rätt att vidmakthålla sina lagenliga institutioner och sin
traditionsbundna folkfrihet. Lika bestörta iaktta vi svenskar,
huru i en prövande tid, då sann nationell samling verkligen varit
av nöden, en handfull män stått redo att prisge den nordiska
kultur, som många generationer av norrmän stolta uppbyggt.
Värdigare synes oss det svar, som Åboprofessorn Matthias Calonius
gav de ryska ockupationstrupperna 1808, när Finlands framtida
öde ännu var ovisst: »Låt vara att krigslyckan velat att
kropparna skulle råka i fiendens våld och tvingas att gå dit hans
beväpnade befallningar släpa dem, så äro själarna icke
underkastade ödets växlingar; de förbliva vad de varit, nämligen
med omutlig trohet och orubblig lydnadsplikt sin laglige furste
undergivne. Ty så länge ännu med osäker utgång kämpas om
herraväldet, och tills ett fördrag mellankommit, varigenom fursten
själv avsäger sig sin rätt, beror det icke på deras godtycke, så
framt de icke vilja befläcka sig med avfallets ärelösa brott, att
— — — lösa sig från förbindelsen med sitt fädernesland.»
Även Finland har på sistone ytterligare pressats, först i
sammanhang med den tyska transiteringen Petsamo—Vasa och sedan
genom avtalet med Sovjet om den restlösa demoleringen av
Ålands-öarnas försvar. Måhända kan man i händelsekedjan utläsa en viss
tysk borgen åt Finland mot nya Sovjetframstötar. Men det skedda
är dock en uppfordran till Sverige att i sitt eget livsintresse
besinna det månghundraåriga svensk-finska fostbrödralaget och det
gemensamma ansvaret för nationell frihet. Vi måste rannsaka
oss själva för att fatta vår svenska uppgift österut och våra
historiska förpliktelser. Vårt folk kommer kanske sent till klarhet, men
det väsentligaste är att det ej kommer dit för sent. Det går för
närvarande många strömningar genom Sveriges och särskilt
Finlands folk men de starkaste strömmarna borde vara de, som leda
tillbaka till deras samfällda historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
