- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjunde årgången. 1940 /
543

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svensk patriotism. Av Edvard Thermænius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

internationella beteckningen national-liberala, ha i årtionden haft en
otacksam uppgift. Men till deras heder och rikets lycka ha de
icke förtröttats. Det är rimligt att deras agitation icke varit fri
från överdrifter. Så ha de ock fått heta punschpatrioter och
norsk-ätare, patentpatrioter, militarister och åtskilligt annat, som nu
bör vara lika glömt som de antimilitaristiska slagorden.

Var det verkligen någon »patent»-patriotism, som framdrev och
uppehöll försvarsrörelsen eller rättare försvarsrörelserna — varje
årtionde från 1860-talet hade ju i stort sett sin egen. Ja, det var
en patriotism av särskilt slag, en patriotism, som den »kloke» och
»sansade», antingen hans idévärld var radikalt internationalistisk
eller inhemskt bondförnuftig, icke helt kunde eller ville förstå.
Det var traditionens och uppgiftens fosterlandskänsla och
fosterlandskärlek: icke den naturlyriska, icke den praktiska utan främst
den historiska och etiska patriotismen. Dess bärare vågade känna
sig stolta — på det gammaldags, förkättrade sättet — över att
vara svenskar, och visste sig förpliktade att bidraga till Sveriges
fortbestånd som ett fritt rike.


Formellt sedan ett par år, reellt sedan några månader äro vi
svenskar ense om att anskaffa nya vapen och att välövade bruka
dem. De gisselslag, som skalden hoppades skulle driva oss
samman till ett folk i ordets största och vackraste bemärkelse, ha
börjat vina i vår närmaste närhet, även om de icke ännu direkt
träffat oss. Med få undantag äro vi eniga. Vi vilja försvara vårt
land, bibehålla vår självständighet, vår inre och yttre frihet, vår
urgamla rättsordning, våra hem, vår goda bärgning. Alla
patriotismens motiv äro nu aktuella. Men märk, hur den
»praktiska» synpunkten, liksom den litterära och turistiska, i denna
hårda tid komma något i bakgrunden! I stället framträder med
naturnödvändighet det mest ursprungliga av fosterlandskänslans
motiv: tvånget av sammanslutning till gemensamt skydd. Men
detta är ändå inte det främsta. Tyngd, halt och skärpa får ett
kulturfolks livsvilja först då fosterlandskärlekens alla fina trådar
tvinnas samman, då patriotismen blir enhetlig men likväl
domineras av den på en gång instinktiva och klart fattade, på samma gång
spontana och pliktmedvetna kärleken till fäderneslandet; det land,

där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free