Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9
- Samhällsanda och Anjalaanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMHÄLLSANDA
OCH ANJALAANDA
Hur många gånger har man inte citerat »Eniga vi stå, söndrade
vi falla.» Men har satsen någonsin haft bistrare giltighet än nu?
Man har sett, hur små vilseförda klickar i de baltiska länderna
lyckats över hövan i sitt undermineringsarbete och därigenom
blivit redskap för den nationella frihetens förintelse. Man har sett
Rumänien skakas av hetsiga inbördesstrider, ägnade att försvaga
motståndet mot närgångna och glupska grannstater, som också till
slut fått sitt lystmäte. Man har sett Tjeckoslovakiets slaviska folk
efter sudetfrågans lösning falla varandra i ryggen, med följd att
landet brakade samman motståndslöst. Man ser Norge för
närvarande sönderfrätas av den tysta, nackstyva striden mellan en
tilltagsen minoritet och de stora folkgrupper, som ändock skapat
det moderna Norge med alla dess både storslagna och svaga sidor.
Spåren måste förskräcka. Man märker trots detta även i Finland
centripetala krafter i nymornad aktivitet, så mycket
svårbegripligare som just den obrottsliga nationella enigheten i vintras
räddade landet. Och man vet, att även i Sverige åtskilliga trott sin
chans plötsligt yppa sig och rättat sin handel och vandel därefter.
Ett nära, farligt krig skärper alltid spänningen mellan den
enskilde medborgarens iver och hinder att agera. Det politiska
intresset, som kanske sovit tungt under långa år, flammar
plötsligen upp, men samtidigt skärper staten fordringarna på den
enskildes disciplin gentemot lagliga myndigheter och plikt att tränga
sina egna känslor i bakgrunden. I vårt land ha dock de
demokratiska friheterna i ganska ringa utsträckning antastats under
detta krig. Många hålla med rätta före att friheterna i ett
avseende kunnat beskäras mera, nämligen för att stävja
landsförrädisk verksamhet. Rätten att kritisera myndigheterna för
inrikespolitiska åtgöranden har veterligen vidmakthållits ända till
kverulansens yttersta gräns; återhållsamhet i tal och skrift har
däremot ålagts i frågor om förhållandet till främmande makter
och i vissa försvars- eller försörjningsangelägenheter, som böra
hemliga hållas. Gränsdragningen för denna återhållsamhet kan
alltid bli föremål för delade meningar. Såvitt känt finnes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0583.html
