Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10
- Traditionens renässans. Av Birger Steckzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRADITIONENS
RENÄSSANS
Av krigsarkivarien BIRGER STECKZÉN, Stockholm
Vad har det blivit av alla de frifräsande radikalerna från
seklets början? Tydligt kunna vi ännu erinra oss dem med deras
fladdrande halsdukar och deras gälla hornsignaler. Fyllda av
rousseauanismens, darwinismens och materialismens idéer foro de
fram likt bildstormare och höggo friskt in på samhället, som de
älskade att kalla murket och förvissnat. Mycket hos dem var
äkta och åtskilligt i deras ideologi var berättigat. De rensade ut
gammal spindelväv, föråldrade fördomar och hämmande slentrian
och de banade väg för sociala omvärderingar och för en friare
syn på livet och samhällsproblemen. Onekligen hade de åtskilliga
vackra poster på sin kreditsida.
Men om man nu ser tillbaka, finner man att deras debetsida
tyngdes av icke obetydliga skuldkonton. Deras tillit till
naturvetenskapens obegränsade möjligheter och deras tro på
mänsklighetens oföränderliga godhet var romantiskt färgad och ledde till
onaturliga överdrifter. De siade om teknikens tidevarv, de
skådade fram mot det tusenåriga fredsriket och de drömde om
internationalismens segertåg.
I kraft därav ansågo de sig kunna racka ned på det mesta i
samhället. Vad som andra tyckte vara heligt, syntes dem
skenheligt. De lekte Magdeburgs förstöring med snart sagt alla
värden under föregivande av att allt måste byggas om från grunden.
Statsmakt ansågs vara detsamma som polisvälde och
nationalkänsla detsamma som punschpatriotism. Att villigt underkasta
sig de medborgerliga skyldigheterna, att ålägga sig disciplin, att
offra på statens altare, det passade icke dessa moderna
»aands-aristokrater». Den allmänna värnplikten innebar ett förnedrande
intrång på deras personliga integritet och man satte en ära i att
bli kronvrak, gärna överlåtande åt de enfaldiga bondpojkarna och
officersfamiljernas stupida söner att sköta landets försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0657.html
