Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Traditionens renässans. Av Birger Steckzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till och med krigshistorien betraktas ej längre som en onyttig
skräpkammare. Sedan man upplevat det finsk-ryska kriget, den
tyska ockupationen av Norge och det grekisk-italienska kriget och
sedan vi själva haft större delen av vår försvarsmakt på krigsfot,
har det känts tryggt att kunna tala om vår gamla soldatanda och
våra gamla soldatdygder. Kanske ha åtskilliga vid en
självrannsakan känt sig en smula fundersamma, om vi vansläktats från
våra förfäder eller icke, men ingen tvekan råder om att våra
förfäder slogos tappert och utgjorde ett efterföljansvärt föredöme.
Det svenska befälet är ej längre ett »slaktarpack» utan viktiga
och högaktade medlemmar av den svenska nationen. De finska
segrarna och de finska soldaternas hjältemodiga insatser ha fått
en framskjuten plats i allas medvetande. Man förstår att det var
krigarna och den överlägsna krigarandan, som räddade Finlands
oberoende. Man studerar flitigt krigsskildringarna, d. v. s. den
moderna krigshistorien, och man faller i tankar. I en ond värld
är det bra att ha soldater och icke kronvrak och det är särskilt
bra att ha soldater, som vinna gloriösa segrar sådana som
Brunkeberg, Breitenfeld och Lund, Märkijärvi och Suomussalmi.
Man har ingen anledning att uttrycka någon skadeglädje över
den omvändelse, som skett. Tvärtom hälsar man med glädje de
gamla motståndarna välkomna till svenskhetens fadershus och
konstaterar med tillfredsställelse att fördomarna börjat vika
undan och att de gamla hederliga begreppen börjat återtaga sitt
naturliga rum i svenskens livsåskådning. Men ännu är icke denna
process avslutad. Vi måste lära oss att än mer sätta det förflutna
i sammanhang med nuet och framtiden. Vi måste stärka vår
historiska självmedvetenhet. Vi måste bli en stam med djupa
rötter, annars blåsa vi över ända i stormfyllda tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
