Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 16 dec. 1940 - Växande svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Mussolini — Tysklands ställning till Grekland är alltjämt oklar
— och brådskan var så stor, att Atenregeringen aldrig ens lär ha fått
veta, vilka platser som Roms ultimatum gällde. Man borde därför
haft rätt att vänta sig, att maskineriet skulle vara väl smort. Men
i stället har krigets första skede blivit ännu ett av de blad, på vilka
Italiens krigshistoria är rikare än något annat lands. Om orsaken
— vid sidan av grekernas beundransvärda militära prestationer och
goda nationella anda — är dåligt förutseende, transportsvårigheter
eller svaga militära prestationer på italiensk sida, är okänt. I alla
händelser är det inträffade föga gynnsamt för stormakten Italiens
prestige. De personskiften, som ägt rum där de sista dagarna,
liksom ordalagen i Mussolinis senaste tal tyda på ganska stora inre
återverkningar. Utåt ha grekernas framgångar naturligtvis stärkt
Turkiets och Jugoslaviens självförtroende samtidigt som de blivit
ett memento för bulgariska aktivister. Rent strategiskt har
Greklands indragande i kriget avsevärt förbättrat läget för Englands
Medelhavsflotta och flyg, som fått nya goda baser på mycket kortare
avstånd från Italien. De allvarliga förluster, som ovedersägligen
ehuru av omstridd storleksordning drabbat Italiens slagflotta i
Taranto, och den italienska huvudeskaderns därpå följande
överflyttning till det lugnare Cagliari på Sardinien understryka ytterligare
denna förändring i Medelhavsläget.
Att under sådana förhållanden de italienska stridskrafternas läge
i det numera energiskt angripna Albanien med dess få och av
engelsmännen oavlåtligt bombarderade hamnar blivit föga angenämt, är
tydligt. Det stora frågetecknet är, om och när tyskarna skola finna
sig föranlåtna att skynda till sina hårt ansatta bundsförvanters hjälp.
Men även en framtida fullständig framgång för axeln i själva Hellas
skulle knappast längre kunna beröva engelsmännen deras nya och
värdefulla baser på Kreta och bland Cykladerna.
Skönjbart är, att båda de krigförande parterna för närvarande
dragas med betydande och växande svårigheter och vidare att i flera
avseenden ett jämviktsläge uppstått, som för några månader sedan
föreföll mindre troligt. Frågan blir sedan, om detta skall leda till
större ömsesidig benägenhet för en fredlig uppgörelse eller om
regeringarna med stöd av det växande nationalhatet var på sitt håll
skola uppehålla kravet på en fullständig seger. Att tyskarna under
hösten ej nöjt sig med en rent militär ockupation i Norge, Holland
och Belgien utan där även företagit inrikespolitiska åtgärder av
mycket ingripande natur och i uppenbar strid med en överväldigande
folkmening, har emellertid i viss mån bundit Berlinregeringens
händer för framtiden. Utsikterna ha därigenom avsevärt minskats för en
uppgörelse av sådan art, att den skulle kunna godtagas av ett
obesegrat England. Englands ställning till andra storstaters
maktutvidgning längs Nordsjökusten är känd från tre och ett halvt
århundrades historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
