Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TYPOGRAFERNA UNDER POSTULATETS TID
hans officin, samtliga konstförvanter lämnade officinen och
för-bjödo andra konstförvanter i staden eller på andra orter att
taga anställning hos den blockerade boktryckaren. Den
konst-förvant, som tog anställning hos en sålunda blockerad
boktryckare, blev i sin ordning blockerad och hans namn infördes
på den svarta listan, som av resande kolleger braktes från ort
till ort. Ganska ofta lyckades konstförvanterna på detta sätt
genomdriva sina fordringar, men i många fall ingrepo stadens
eller rikets myndigheter, vilka med användandet av lämpliga
maktmedel tvingade konstförvanterna i arbete igen.
Ett belysande exempel på hur myndigheterna ingrepo då
konstförvanterna hävdade sin kollegialitet lämnar d:r Anton
Meyer*) i sin historia över Wiens boktryckerier. Till
konstförvanterna i Wien hade i januari 1672 från kollegerna i
München ankommit en skrivelse, i vilken meddelades, att den
kurfurstlige boktryckaren Johann Jäcklin i München vore en
synnerligen inhuman mästare, hos vilken ingen »ärlig konstförvant»
förmådde uthärda. Konstförvanterna i München bådo därför
sina kolleger i Wien att de skulle kungöra detta bland
konstförvanterna i huvudstaden samt genom resande kolleger låta
underrättelsen gå vidare ut över landet, så att ingen från
Österrike kommande konstförvant toge anställning hos Jäcklin i
München. Verkningarna av blockaden förspordes snart och
Jäcklin inlämnade till universitetskonsistoriet en klagoskrift mot
Wientypograferna. Dessa kallades samtliga söndagen den 1
april 1672 till sammanträde i konsistoriets stora sal där,
rektorn, klädd i full ornat, höll ett ljungande strafftal till
konstförvanterna, i vilket de befalldes att offentligen förklara, att de
av obetänksamhet förskaffat München-konstförvanternas
blockadförklaring och vidare, att de »icke visste annat än gott
och väl om Jäcklin och de konstförvanter, som tagit
anställning hos honom» samt att de skulle hålla för ärliga konst-
skymfad, d. v. s. förklarad förlustig sin gesällheder och uppförd på den
svarta listan såsom ovärdig att arbeta tillsammans med. (Se Prof. J.
Lundelis arbete Om hantverksskrån etc. Lund 1846.)
*) Wiens Buchdruckergeschichte 1482—1882, pag. 352.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
