Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERIARBETARNAS SOCIALA FÖRHÅLLANDEN
23
förvanter alla dem, som nu eller framdeles togo anställning
hos Jäcklin etc. På samma gång dömdes konstförvanterna
för vad de låtit komma sig till last, att böta femtio thaler,
en på den tiden stor summa. Detta belopp skulle betalas
inom loppet av åtta dagar. »Och», tillfogade konsistorium,
som antagligen icke utan skäl antog, att någon eller några
genom hastig avresa skulle undandraga sig att betala, »den
som reser sin väg, utan att betala, för honom betalar de
kvarblivande». Då betalningen naturligtvis föll sig ytterst svår
för konstförvanterna, hemställde de åtta dagar därefter hos
vederbörande om efterskänkande av straffet. Rektor och
konsistorium voro emellertid obevekliga och konstförvanterna
för-ständigades att inom tre dagar ha uppräknat de femtio thalerna.
Det fanns intet annat för Wienerkollegerna att göra än anskaffa
pängarna och de fingo den gången dyrt betala att de uppfyllt
sin kollegiala plikt mot sina kamrater i den bajerska
huvudstaden.
Så vitt man kan döma, hade boktryckaregesällerna inga
erkända organisationer. På en del håll voro de t. o. m.
förbjudna att hålla sammankomster utan att någon bland
boktryckarna övervakade dem. Men om de icke hade någon
erkänd offentlig organisation, hade de sin hemliga sådan, sin
»zunft», d. v. s. sin kollegiala sammanhållning och denna
visade sig vara en makt, som trotsade t. o. m. statens alla
maktmedel och gjorde att de ofta, om än långsamt,
genom-drevo sin vilja.
Att en boktryckaregesäll gifte sig ansågs icke vara kollegialt
handlat. Man ansåg nämligen att den gifta gesällen icke
innehade samma motståndskraft gentemot mästaren som den ogifta.
Och »zunften» krävde, att en gesäll skulle kunna lämna sitt
arbete och bege sig bort från staden, när gesällernas allmänna
intresse så fordrade. Man har exempel på, att ogifta gesäller
sträjkat och vägrat att arbeta tillsammans med de gifta och
detta utan annan orsak än att de senare ingått äktenskap.
Kunde gesällerna icke hindra att en kamrat gifte sig, lade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
