Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TYPOGRAFERNA UNDER POSTULATETS TID
depositor: Det är alldeles riktigt, sådan är du. Icke ett ord är lögn!
drängen: Ja, icke sannt, mästare, det var ett skönt djur som vi
deponera i dag. Det är bäst att vi pröva honom ytterligare. Nyss kunde han
varken tala eller läsa — nu kan han bådadera. Jag tror bestämt, att han
döljer åtskilligt, den rackarn.
depositor: Ja, du har alldeles rätt. Vi måste granska honom närmare.
Känn du efter i den högra fickan, så skall jag känna efter i den vänstra.
Där finns nog underliga saker, misstänker jag.
drängen (drar upp ett brev ar cornatens ficka och utbrister förvånad):
En sådan inpiskad skurk. Du kan ju varken läsa eller skriva, va? Var
har du fått det här brevet ifrån? (River cornuten under näsan med brevet.)
depositor (tager brevet och läser överskriften): Till den välaktade och
konstförfarne unge gesällen Herr–
drängen (ger cornuten ett par slag på munnen och utbrister): Hör på,
mästare, denna duniga kyckling låter kalla sig gesäll. Behöver han inte
därför ett par örfilar också. (Örfilar upp cornuten.)
depositor: Gesäll — ja visst, en hornbärare, som knappt kan blanka sina
egna stövlar. Så oförskämt! Men vi vilja se vad brevet innehåller (läser):
Min allra käraste hjärtevän! Allt mitt hopp, min fröjd och mitt liv
ända till min död tillhör dig. Var tusen gånger hälsad från din trogna
herdinna. Ack, kärasten min, jag lider i mitt hjärta tusen plågor den dag
jag icke får se dig. Min själ är uppfylld av sorg intill randen och jag
dör ifall du icke snart kommer till mig. Ingen människa i världen kan
mäta djupet av min kärlek. Ack, ljuva skatt, har du alldeles förgätit mig?
Betänk dock, hur många gånger jag fröjdats vid din anblick och
ingenting kan för mig ersätta åsynen av ditt ljuva anlete. Jag hör att du skall
deponera och jag ville gärna utstå detta för dig i ditt ställe. Jag beder
till Gud att han måtte föra dig åter frisk i mina armar, ty det är omöjligt
för mig, min skatt, att leva utan dig och endast du kan skänka mig den
högsta sällhet. Du är mitt allt, min sockermun, ack, vore du snart här
vid min sida. Akta dig nu, när du deponerar, att du icke förlorar din
kärlek till mig, ty jag kan icke leva utan dig. Jag längtar outsägligt att
åter få vila i dina armar. Jag är din trogna väninna in i döden.
P. S. Allra käraste! Jag sänder dig denna ring, som skall binda oss
samman och komma dig att ständigt tänka på mig.
Din onä/nda men dock välbekanta.
drängen (står som fallen från skyarna och utbrister till sist): Ja,
sannerligen jag vet vad jag skall säga eller tänka. Ett sådant där fårhuvud vill
tänka på fruntimmer. Du är ju inte ens torr bakom öronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
