Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CEREMONIERNA VID POSTULATET
37
drängen: Vill du inte lyda, ditt behornade as! Lyd, annars skall jag
lära dig veta hut.
depositor: Nu är det på hög tid att vi också putsa skägget på honom.
En sådan där flickjägare måste vara fin i ansiktet. Sedan ta vi i lag med
håret. (De barbera cornuten synnerligen hårdhänt.)
drängen: Nej se, mästare, en sådan tand han har i munnen. Den är
det nödvändigt att ta bort, ifall han skall se skaplig ut. Den sticker ju
ut genom truten.
depositor: Upp med munnen, behornade kreatur. Låt se, om jag kan
hjälpa dig. Ja, visst, den där tanden måste ut. Kära dräng, langa hit
med en hovtång, så skola vi göra den där tanden litet kortare.
drängen: I alla mina livsdagar har jag inte sett en sådan tand. Dra
ut den mästare, jag skall tappert stå er bi. (De söka dra ut tanden och gå
därvid mycket våldsamt tillväga.)
depositor: Ja, nu är tanden ute. Hit med lite pomada, så skola vi
putsa skägget ytterligare. Den här sköna gossen måste bli ännu skönare.
drängen (luktar i munnen på cornuten): Det vill jag säga er, sköna
damer, förälska er icke i det här illaluktande kadavret. Han stinker lika
illa från båda ändar.
depositor: Nu fortsätta vi putsningen. Bruka du saxen, så skall jag
använda kniven.
drängen (tar hatten av cornuten): Ja, det behövs verkligen. Se på hans
’ hår, det är ju så styvt, att man kan sticka sig på det. Närmast liknar det
för övrigt en kosvans. Men jag skall sannerligen sätta fason på det (börjar
våldsamt riva i cornutens hår med en kam medan han samtidigt klipper
med saxen).
depositor: Är du inte färdig med putsningen ännu. Nu tycker jag
han kan vara färdig. Han är för övrigt så omöjlig, att vi ej kunna göra
„ något mera av honom.
drängen (sätter hatten åter på cornuten): Ja, nu är du min själ fin i
håret och här har du din ring (sätter denna på cornutens finger). Nu kan
du fråga din spegel, om du har eller någonsin får någon, om du icke är
den skönaste gosse som någonsin burit ring. Din käraste har ju skickat
den och får du några ordentliga slängar där bak, tror jag att du skall
kunna springa som en råbock.
depositor: Ganska riktigt, det kan inte vara på annat sätt. Nu sjunga
vi en sång och dänga honom med fröjd. När detta är slut kunna vi
skiljas åt. (De sjunga en sång, medan de med piskor slå cornuten.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
