Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
tidsperioden 1752—1840
FALLET DEIRICH. EN LÄRLINGS VEDERMÖDOR.
Konstförvanterna i Stockholm sökte även begränsa tillgången
på arbetskraft i huvudstaden genom att söka förhindra
inflyttning av typografer från landsorten. Sålunda anförde
konstför-vanten Bergström å egna och kamraters vägnar den 1
december 1802 hos boktryckerisocieteten, att »såväl han som flera av
hans kamrater voro utan arbete och förtjänst, varigenom de,
oaktat bästa vilja att med den konst de lärt sig ärligen försörja,
funne sig försatta i den bistra belägenhet att av köld, hunger
och nakenhet förgås». Bland orsakerna härtill angavs i
skrivelsen, att »lärlingar kommo hit från landsorten och fingo
arbete till de ordentliga konstförvanternas förfång och skada»
och det anfördes särskilt som exempel härpå, att herr Lindh i
sitt tryckeri som gesäll antagit en från boktryckeriet i
Jönköping ankommen lärling vid namn Deirich.
Herr Lindh medgav att detta ägde sin riktighet, »men då
Deirich företett dess läropatrons, boktryckaren i Jönköping
Marquards betyg, att D. av honom blivit ur läran lösgiven och
föravskedad, hade L. icke funnit betänkligt, att honom såsom
provgesäll antaga.»
Boktryckeriombudsmannen Ekmansson — som satt som
ordförande vid societetens sammankomst, — godkände icke Lindhs
skäl, utan yrkade, »det måtte lärlingen Deirich till dess
läropatron åter förpassas, till rättande av flera i anseende till
samma lärling förelupna oordentligheter.» Societeten ansåg den
av ombudsmannen påyrkade åtgärden väl sträng och för Deirich
medförande betydliga olägenheter. Men då paragrafen i
reglementet ej var nog tydlig, beslöts att »underställa saken
hovkanslerens högt upplysta beprövande».
Hovkansleren svarade: »–Underrättad att ständiga bruket
i societeten varit i enlighet med societetens nu yttrade tanke,
att det nämligen är med ordning mäst överensstämmande, att
en utlärling sin provtid hos sin läropatron använder, finner jag
denna uttydning av ovannämnda §§ så mycket* mera naturlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
