- Project Runeberg -  Svenska typografernas historia : minnesskrift / Första avdelningen /
136

(1916-1917) Author: Nils Wessel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

tidsperioden 1752—1840

och förevisades för »patron», med uppgift att förevisaren ämnade
köpa dem, då pengar ibland erhölls. Plaggen återlämnades sedan
till ägaren. Ibland förevisades samma plagg av olika lärlingar så
många gånger att patron till sist igenkände detsamma — då
planen den gången misslyckades. Såsom bevis på födgeni må
nämnas att ur makulatur av illustrerade verk urklipptes de
större illustrationerna för att å Munkbron utbytas mot ett bröd
eller äpple. Ävenledes upptogs, för någon namngivens
räkning, prover på smör m. m. Brödutkörarna fingo ock sitta
emellan. Under de mörka vintermorgnarna passade pojkarna
på, medan utköraren var inne å något magasin, att ur korgarna
»korpa» åt sig så många bröd, som de hunno överkomma,
varefter de försvunno som agnar för vinden. Stackars den
lärling, som utköraren någon gång råkade få fast. Han erhöll
så mycket stryk, att han lång tid efteråt hade känning därav.
Hade han emellertid lyckats lotsa sig undan utkörarens bastanta
nävar, kunde det hända att han fastnade i händerna på någon
av sina äldre kamrater, som då med den starkes rätt för sin
räkning lade beslag på det rövade godset.

Såsom förut nämnts blev lärling efter undergången
konfirmation inskriven och fick arbeta på beräkning. På samma
gång slapp han ock att bo å kammarn, utan erhöll han sin
avlöning kontant och fick sörja för sig själv bäst han kunde.
Hade han då icke föräldrar eller andra anhöriga, som hjälpte
sig, blev hans ställning ej förbättrad — snarare tvärtom. Var
svält och stryk hans dagliga bröd å kammarn, så fortfor nog
det förra att förfölja honom, så länge han arbetade på halv
beräkning. Förtjänsten uppgick till högst 5 riksdaler i veckan*),

*) »Tariffen» för tryckare på full beräkning var högst 1 rdr 4 sk. för
1,000 ex. i småprässar, 1 rdr 12 sk. i större prässar och 4 sk. för
upp-lappning av varje stock. Som upplagorna i allmänhet den tiden voro små
och formombyte med åtföljande revidering därför ofta ägde rum, kunde
förtjänsten å full beräkning ej bliva mer än 10, högst 12 rdr pr vecka.
Å ett par tryckerier fick tryckaren av denna sin förtjänst med 2 rdr bidraga
till uppdragarens avlöning. »Sättaretariffen» är mig icke bekant, men lär
sättarens förtjänst hava uppgått till ungefär detsamma som tryckarens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:32:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtyh/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free