Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TIDSPERIODEN 1840—1883
och vid detta tillfälle skulle »en anspråkslös och mindre
kostsam högtidlighet» gå av stapeln och kom denna att bestå av
en sexa till ett pris av 1 riksdaler riksgäld pr person.
Söndagen den 4 oktober 1846 kl. 5 e. m. öppnades
Stockholms typografiska förenings första ordinarie sammanträde.
Föga anade väl de, som den gången sammankommo i den
anspråkslösa lokalen vid Skärgårdsgatan, att de härigenom lade
grunden till ett av Sverges kraftigaste fackförbund.
Föreningen väckte från början ganska starkt motstånd, icke
allenast från typografernas, utan även från boktryckarnas sida.
De förra kunde icke inse, att det var någon nytta med att
offra tid och penningar för en sak, som ej lämnade någon
direkt materiell valuta. Det var ju ren galenskap att förnöta
tid och penningar där; ändamålet med det hela var endast att
grundläggarna ville spela herrar och mentorer. Vad hade väl
typograferna för nytta av sällskapslivet inom typografiska
föreningen, där man ålades ett visst tvång? Nej, då var det
bättre på krogen, ty där fick man valuta för sina pengar och
kunde fritt och ogenerat utbyta »tankar» och »åsikter» — i
händelse man vore besvärad av sådana. — Flera boktryckare
ställde sig också fientliga till den nybildade föreningen under
förmenande, att föreningens innersta uppgift var att
åstadkomma en förbättring i de bedrövliga avlöningsförhållandena
— något som dessa boktryckare icke hade så alldeles orätt i,
ty meningen med föreningens bildande var icke allenast att
förbättra typograferna själva, utan även deras materiella villkor.
Orsaken till att föreningen först längre fram i tiden kom att
uppträda som den typografiska kårens ekonomiska målsman, låg
huvudsakligen däri, att den under en lång följd av år omfattade
endast en jämförelsevis ringa del av stockholmstypograferna.
Man kan sålunda lätt tänka sig de svårigheter, med vilka
styrelsen hade att kämpa, svårigheter som mer än en gång höll
på att stjälpa det hela. Det fordrades en brinnande tro och
en aldrig sviktande ihärdighet för att sammanhålla den nya
föreningen. Lasset kom huvudsakligen att vila på tvänne av
styrelsens medlemmar, ordföranden, H. W. Lindström, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
