Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPOGRAFLIV UNDER 1870—80-TALEN
257
Då lärlingarna på de små landsortstryckerierna stått i läran
en 5—7 år, kunde de möjligen bli utlärda, men i de flesta fall
fingo de då ej stanna kvar på platsen, utan måste ge sig i
väg åt annat håll. Hade de icke lust att resa från orten,
fortsattes deras lärotid på det sättet, att de fingo 1 à 2 kronor
högre avlöning än under lärotiden, en avlöning som dock
stannade betydligt under vad som i vanliga fall betalades åt
en utlärd konstförvant. Då typografförbundets ombud skulle
genomföra tariffen i vissa landsortsstäder, hände det därför
ganska ofta, att det påträffades lärlingar med 10 à 12 års lärotid.
Arbetstiden var så gott som obegränsad, det var att börja
kl. 5 à 6 på morgonen och fortsätta till kl. 8 à 9 på aftonen.
Aftonen före den dag, då tidningen skulle komma ut, fortgick
arbetet i regeln till över 12 på natten. Någon övertidsersättning
kom aldrig ifråga.
Det var i de flesta fall icke oförmåga hos boktryckarna att
betala, som gjorde att de höllo lönerna nere. Dessa
småstadstryckerier voro nämligen i många fall relativt goda affärer, så
länge de saknade konkurrens. Man kunde nämligen ta 5 à 6
ja ända till 10 kronor i prenumerationspris pr år för en liten
4 à 5-spaltig 2 gånger i veckan utkommande tidningslapp om
fyra sidor. Annonsmängden var ganska stor och i trakter med
tätt befolkad landsbygd spelade auktionsannonserna en icke
obetydlig roll. Det var också åtskilliga boktryckare som, då det
ej längre gick att ignorera typografförbundets tariff, föredrogo
att sälja affären och draga sig tillbaka med en nätt
förmögenhet, hällre än att ge arbetarna vad dem med rätta tillkom.
Man förstår att då typografförbundets tariff kom och gjorde
slut på dessa för boktryckarna idylliska förhållanden, detta icke
skulle ses med blida ögon. Det gällde ju en förhöjning av
berg väcka åtal mot typografförbundets ombud med yrkande om ansvar
enligt tjänstehjonsstadgan för »lockande och tubbande av annans
tjänstehjon». Svaranden bestred att den paragrafen kunde ha tillämpning i annat
fall än då en husbonde lockade annans tjänare, men något sådant förelåge
ej i detta fall. Rådhusrätten hade samma uppfattning och dömde
Sandberg att betala rättegångskostnaderna.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
