Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRE STORSTRÄJKEN
343
svävande över arbetarorganisationernas huvuden. Under ären
närmast före 1909 hade därför i regeln de svenska
arbetsgivarnas förhandlingsordning följande obligatoriska lydelse:
»Därest icke landsorganisationen och de till densamma
anslutna fackförbunden till den och den dagen gått med på den
uppgörelse och de villkor, som av Svenska
Arbetsgivareföreningen godkännas, kommer masslockout att inträda i» (och så
uppräknades en del fack, som icke hade det ringaste med de
föreliggande tvisterna att göra).
Taktiken visade sig framgångsrik. Fackförbunden ville icke
för jämförelsevis obetydliga tvisters skull framkalla förhärjande
lockouter, som för lång tid skulle förlama stora arbetsbrancher
och kanske värka ödeläggande för det stora hela. De gåvo
därför efter, men ju mera denna eftergivenhetens taktik
praktiserades, desto glupskare blev aptiten på arbetsgivaresidan,
och det blev allt mer och mer tydligt att arbetsgivarna ämnade
använda de tid efter annan uppkommande små konflikterna för
att en gång rikta ett för lång tid förlamande slag mot
arbetarorganisationerna.
Sedan lockouterna inom järn- och metallindustrien 1903 och
1905 efter flera månaders strid bilagts, uppstodo inom
byggnadsindustrien m. fi. konflikter, som utvidgades till stora
lockouter. De bilades dock, men under den nya lockouten
inom byggnadsindustrien m. fi. 1908 såg det ut som om den
länge väntade jättestriden skulle komma till utbrott och inom
arbetarlägret var man beredd att besvara en utvidgad lockout
med allmän arbetsnedläggelse. Av statshänsyn — ett par
statschefer skulle komma på besök — grep emellertid regeringen
in och lyckades efter långa underhandlingar åvägabringa fred.
Men den, som studerade kapitalistprässen efter uppgörelsen av
den 19 juli 1908 fick klart för sig, att arbetsgivarna den gången
verkligen ämnat slå ett stort slag. Därom vittnade den
höggradiga förbittring, som rådde inom arbetsgivarkretsar över att
det lämpliga tillfället att slå till gått dem ur händerna.
Den stridslystnad, som 1908 förefanns hos arbetsgivarna,
hade 1909 på vårsidan om möjligt tilltagit i intensitet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
