Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När allt omkring mig vilar,
till dig min ande ilar,
o Gud, och lovar dig.
När världens larm försvinner,
och jag mig ensam finner,
är du, barmhärtige, hos mig.
När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser;
jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina
uti ett ljus, som ej går ner.
Det ljuset när mig bliver,
då natten mig omgiver,
därvid jag somnar in,
därvid jag vaknar åter,
så länge du mig låter
här fostras att bli evigt din.
Blinka, lilla stjärna där!
Hur jag undrar, vad du är!
Fjärran lockar du min syn
lik en diamant i skyn.
Blinka, lilla stjärna där!
Hur jag undrar, vad du är!
När den sköna sol gått ner,
strax du kommer fram och ler,
börjar klar din stilla gång,
glimmar, glimmar natten lång.
Blinka, lilla stjärna där!
Hur jag undrar, vad du är!
Vandraren på nattlig stig,
för ditt ljus han älskar dig.
Han ej hade sett att gå,
om du icke glimmat så.
Blinka, lilla stjärna där!
Hur jag undrar, vad du är!
Ofta du med blick så fin
tittar genom min gardin,
sluter ögat ej, förrän
solen visar sig igen.
Blinka, lilla stjärna där!
Hur jag undrar, vad du är!
Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.
De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
