Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blomster i de svala lunder,
där du dväljes obekant,
dig jag sjunger, dolda under,
främling från ett bättre land!
Solens stråle icke stänkte
med sin purpur dina blad;
ibland gräsen du dig sänkte,
steg ej främst bland blommors rad.
Fast du ej av ljuset smekas,
bor en helig eld i dig,
och din själ, som uttryck nekas,
blommar stilla inom sig.
Leva, ack, det är att lida.
Ljuvt du andas ut din bön.
Gläd dig, blomma! Glädje sprida
bättre är än vara skön.
Rågen susar,
rågen susar,
vinden går i ax och strå,
alla blommor höra på.
Lyss till orden!
”Djupt i jorden
blev jag sådd en dag i höst.
Bonden har sin säkra tröst:
Det han sår,
växer högt en dag i vår.
Jag har sovit under snö,
drömt i frost och väckts av tö.
Jag har stigit, stor och stark,
upp ur frisk och bördig mark.
Jag vill nå
högre än emot det blå.
Snart stå bondens lador tomma
Jag skall blomma,
jag skall strax
vagga tung med fyllda ax.
Vid den skarpa liens gång
sjunger jag min sista sång,
och vid slagans muntra låt
skiljas korn och agnar åt.
Sen i kvarn
blir jag mjöl åt Sveriges barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
