Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den levande saften strömmar
i hyllenas höljen opp
att väcka ur dunkla drömmar
det liv, som slumrar i knopp.
Så kommer den stora stunden,
Med ljummande morgonbris
det springer ur lätta blunden
i vaggande solguldsdis.
En dämpad orkester ljuder
i skogens välvda rum,
och sakta ett tyst den bjuder:
naturens mysterium.
En vivel och en stekel
gingo på promenad;
de gingo upp och neder
på en pepparmyntas blad.
”Håhå ja”, sade viveln,
”jag är trött att gå!”
”Nånå ja”, sade stekeln,
”så låt oss flyga då!”
De flögo upp, de gnisslade
med hårda vingar små,
det surrade, det visslade,
där de flögo fram, de två.
De flögo bort och satte sig
på en daggkåpas blad.
”Nej, ser man på!” sad’ viveln,
”här kan man få ett bad!”
De badade, de skvätte
i daggkåpans kar,
de stänkte, och de sprätte
med tre par fötter var.
Och sen de nöje skiftade
och åto små knott
och med vingarna viftade
och smällde så smått.
”Håhå ja”, sade viveln,
”att leva är dock gott!”
”Nånå ja”, sade stekeln,
”när man kan leva flott!”
Maria nyckelpiga satt och grät på ett blad:
”Inte kan jag, inte kan jag nånsin bliva glad!”
”Å, kära lilla nyckelpiga”, majbaggen sad’,
”varför kan du, varför kan du inte bliva glad?”
”Jo, sex svarta prickar på skalet bär jag ju,
och modet i år — ack, det är att bära sju!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
