- Project Runeberg -  Svensk vers. Psalmer, sånger och visor /
37

(1935) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och snart så blommar häggen,
        hoho,
och snart så komma äggen,
        hoho, hoho.
— Var ska jag lägga dem, å säj!
— Lägg här, lägg där, det vet jag ej,
        har inte tid, hoho!

Han gal och gal i hagen,
        hoho.
Han gal mest hela dagen,
        hoho, hoho.
Och sol går upp, och sol går ner,
och snart han första hässjan ser
        och gal ej mer hoho.

Så tysta stå hans dungar,
        håhå.
— Var ä’ ni, mina ungar?
        håhå, håhå!
Han letar här, han letar där,
men ensam och allen han är
        i skogens natt, håhå!

Han frågar åkerns kråka:
        — Haha,
dem får du aldrig råka,
        krakra, krakra!
Han tigger himlens vind om tröst:
— En är i väst, en är i öst,
        och där ha de det bra.

Han spörjer snårets skata:
— Hähä,
jo, dem får solen mata
och månen klä!
Han spörjer ekorrn i en tall:
— Ska jag med dina barn gå vall?
Sköt du dem själv, tjätjä!

Och sist han frågar uven,
        huhu,
som sitter tyst och duven
        i vrån, huhu:
— Du är en slarv, men kom igen
till vårn och leta om igen
        och gal på nytt, huhu!

Då hör du nog en skara
        — huhu —
unggökar högt dig svara,
        hoho, huhu.
Det blir en tävlan och ett krig,
de tysta ner och jaga dig —
        är du vår far, huhu?

Så går det, när man drömmer,
        hoho,
och bo och ungar glömmer
        för hu och ho! —
Men göken flög sin väg med fart:
— Å, måtte det bli vår nu snart,
        hoho, hoho, hoho!

                        K. E. Forsslund.

38. Finken.



                I.

En fink på lätta vingar
igenom hagen svingar,
igenom solens sken
fram till en spenslig gren.

Och lilla grenen niger
så sirligt fint och tiger;
men finken drillar glatt
sitt genomfriska skratt.

Och finken bort sig svingar
på sina lätta vingar;
men grenen nickar blott. —
Det känns nog ej för gott

att dröja kvar och niga
och nicka blott och tiga,
när lilla vännen har
båd’ röst och vingepar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svversdal/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free