Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När saltvåg stänker
i redet in,
då skriar måsen
till ungen sin:
”Flyg ut i stormen
kring rev och skär,
ty stark är senan,
och vingen bär!”
Vita fiskmås, om du kunde tänka,
vilket härligt liv du för ändå! —
Vida vatten ständigt mot dig blänka,
där du svävar i det fria blå.
Och från skäret, där en stund du dröjer
för att vila ut, tills dagen gryr,
kan du se, hur solen skivan höjer,
och när lampan släcks i Landsorts fyr.
Du är född till frihet, du, som ingen,
fostrad upp vid havets eget brus,
fläckar aldrig ned den vita vingen,
badar den i morgonsolens ljus,
badar den i havets friska sälta,
när det ligger spegelblankt och lugnt,
eller när det synes vågor välta
in mot revlarna, så mörkt och tungt.
Blott om våren ser du huvudstaden,
när du gör Norrström ett kort besök,
fiskar nors och mönstrar ångbåtsraden,
vilken ligger där och bolmar rök.
Jag har glatt mig, varje gång jag sett dig
sväva skyhögt över Skeppsholmsbron,
sommartankar har du alltid gett mig,
skärgårdstavlor med sin friska ton.
Därför, fiskmås, må du gärna följa
ångbåtsröken än, hur långt det bär;
hämta gärna upp från fraggig bölja,
vad en liten givmild hand beskär!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
